Chicagobon Chris Ware förgyllde mitt seriesamlande 90-tal med Acme Novelty Library. Vansinnigt snygga tidningar i varierande format, allt från små häften till album i dagstidningsstorlek. En njutning att beskåda och en mardröm för såväl seriehandlare som samlare. Än idag bryter kallsvetten fram när jag tänker på transporten av det stora sjunde numret (tänk ett tunt album i tabloidformat) som jag med varsam hand och inslaget i flera plastpåsar bar hela vägen från London på tåg, plan och bussar. När delar av Shazamredaktionen träffade Ware i Gävle i somras, tog jag för säkerhets skull med mig det frimärksstora häfte tecknaren gjort åt Europas äldsta seriebutik, Lambiek i Amsterdam. Lättare att transportera och signera. För handlarnas fromma designade Ware ett stort pappställ som kunde inhysa de olika formaten och göra skyltningen lättare. Tro det eller ej den som varit där, men under en period användes ett dylikt i den alltmer Tardislika butiken Staffars serier i Stockholm.

Mellan pärmarna fascinerade Ware också med mirakulöst vältecknade historier, ofta inramade av handritade typsnitt som hämtat inspiration från tidig animation, serier och dagspress. Kompletterade bilden gjorde fejkade annonser (MISERY: That’s right. It’s coming someday. No matter how hard you try you won’t be able to avoid it…”) och en extremt syrlig redaktionell ton som exempelvis svenske tecknaren David Liljemark fick smaka på när en insändare publicerades i ett tidigt nummer.

Serierna må ha sett glättiga ut och tidningarna ibland haft titlar som Big Acme Joke Book, men de cirklade obönhörligen runt allt annat än muntra ämnen. I Wares värld är man ensam, känner sig ful och har dödsångest oavsett om man är en tecknad mus, galen vetenskapsman, robot eller en helt vanlig människa. De tidiga numrens kortare historier fick snart ge vika för ett större verk, Jimmy Corrigan The Smartest Kid On Earth. Bakom den braskande rubriken döljer sig en bitvis rätt plågsam historia om tre generationer Corrigans som på olika sätt och av skilda anledningar växer upp med frånvarande fäder. Wares serieroman blev den första som erhöll det brittiska priset Guardian First Book Award.

Sedan 2001 publiceras Acme Novelty Library med ett nummer om året i form av en mycket tjusig inbunden bok. Nummer 20 är ett sidospår från den pågående historien om Rusty Brown, samlare av serier och action figures. Till skillnad från Shazamredaktionens bon vivants har Rustys hobby gjort honom till en ganska sorglig figur som kontinuerligt lurar sin ende vän Chalky White för att lägga vantarna på dyrgriparna i dennes samling. I Lint går Ware lite samma väg som Grant Morrison gjorde i nummer 12 av The Invisibles. Hela numret skildrade en fotsoldats liv från en allt annat än lycklig barndom, via alkoholism och jobbiga relationer till den punkt där han blir skjuten av seriens hjälte King Mob som infiltrerar basen där han tjänstgör. Jordan Wellington Lint har vi tidigare fått se som en av killarna på skolan som gör Rustys liv till ett helvete.

Med ett säreget bildspråk ämnat att porträttera hur ett barn upplever världen går teckningarna från de enklaste av former till att successivt bli mer intrikata allteftersom huvudpersonen blir äldre. Färgskalorna går likaledes från grunderna i hudfärg, vitt och babyblått till att få fler nyanser. Under sin presentation på Gävle Konstcentrum pratade Ware bland annat om hur han vill bryta med seriemediets försök att imitera filmens uttrycksmedel. Hans utgångspunkt är mycket uppenbart litterär men han ”skriver” hela tiden med bilder istället för att låta text ta överhanden. Tänk er den språkliga gestaltningen av den förståndshandikappade huvudpersonen i William Faulkners The Sound and the Fury överförd till bilder.

Boken med världens minsta seriestripp.

De intressanta effekterna är många, men emellanåt får man vara utrustad med förstoringsglas om man vill se detaljerna i Wares verk. På den största bok han hittills släppt, kort och gott med titeln Acme Novelty Library, lät han trycka världens förmodligen minsta seriestripp. På kanten av bokens pärmar. Riktigt så långt går han inte här, men visst blir det åtskilligt av små runda bilder exempelvis då den tonårige huvudpersonen spekulerar kring vilken sorts bröst den nya tjejen i klassen har. Eller i de knäckande sexrutingarna där Lint ser ytterligare ett liv han skulle kunnat leva försvinna bort när han klantat sig. Och han gör det ganska ofta. Att presentera ett helt liv inom ramarna för en bok är en vördnadsbjudande uppgift, men en som Ware tydligtvis är man att lyckas genomföra. Att följa Lint från födsel till dödsbädd, få se var det började gå fel, hur han växer upp till en person som är rätt långt från vad han önskade sig, söker förändring men ändå trillar tillbaka i samma gamla misstag är svindlande, knäckande men emellanåt också vackert och fascinerande. Som vid de tillfällen vi får se en ny vinkel på en scen som tidigare skildrats enbart via Lints inte helt ärliga hågkomster och upptäcker ett helt annat orsakssamband. Även om jag ideologiskt är emot den ofta förekommande tendensen att söka förstå och förklara varför folk beter sig som svin, är jag här nära kapitulation inför Wares mästerliga handlag. Han slätar inte över eller bortförklarar varför Lint är taskig mot Rusty, konstant otrogen mot sina flickvänner och fruar och behandlar sina barn illa, det gör Lint så bra själv, utan visar helt enkelt upp hans liv med alla dess lömskt karaktärsdanande ögonblick, de små segrarna och stora besvikelserna. Köp det här och se en av våra nu största berättare i arbete!

Manus, Illustration: Chris Ware
Förlag: Drawn & Quarterly
Betyg: 4+/5

Trackback-adress