Batmania fortsätter här på Shazam.se! Batman: The Return är en one-shot som kronologiskt utspelar sig mellan slutet på Batman & Robin #16 och början på nya Batman-titeln Batman, Incorporated #1. Eller? Tekniskt sett antar jag att Batman: The Return utspelar sig mellan s 36 och s 37 av Batman & Robin #16, eller kanske mer direkt efter Batman: The Return of Bruce Wayne #6? Det här med modern seriekontinuitet är ett härke, särskilt när man som Morrison envisas med att blanda in tidsresor i tid och otid… hursomhelst.
Öppningen är verkligen klockren – mer naturfilm än Batman. Morrison fäller just den kommentaren i det digra bonusmaterial som följer med (host, harkel, visst, intressant, men, hallå, UTFYLLNAD) där vi också kan se hur berättelsen gestaltade sig i manusform. Först får vi följa just den fladdermus som kraschar in genom Bruce Waynes fönster och inspirerar honom att bli Batman, och sen kastas vi direkt in i Bruce/Batmans första äventyr efter återkomsten i en av dessa hisnande actionscener (mycket skönt och dynamiskt bildsatt av Finch) som vid det här laget blivit ett minst lika Morrisonskt kännemärke som skruvat tidsrese/verklighetsförvrängarflum.
Finch, som jag har ett kluvet förhållande till, är i fin form med en läcker splashpage av Batcave som numrets piéce de resistance. Att titta på Finch-illustrationer är ofta som att sjunka ned i ett bläckbemängt gungfly, jag känner mig som en gammal gubbe som tycker ’men det är ju bara svart hela tiden’. I fallet Batman är dock svärtan helt kongenial och jag tror dessutom Finch har mått bra av att inte behöva tuscha själv, paret Batt/Winn passar Finchs stil men är snäppet stramare, mer disciplinerade, något som inte minst kommer till uttryck i det avslutande stridsdräkt-slagsmålet med numrets levelboss. Här är det svart så det förslår men utan att kompromissa med tydlighet och uttrycksfullhet.
Numret presenterar på ett rappt sätt vad som antagligen kommer bli den dominerande story arcen Batman, Incorporated, så denna one-shot fyller helt klart sin funktion som introduktion till det nya Bat-status quot samtidigt som den är värd att läsa även för sin egen skull. Spåret med en emotionellt annorlunda Bruce Wayne som introducerades i Batman: Return of Bruce Wayne #6 fortsätter så smått här och Morrison gör med små medel Bruce Waynes förändring trovärdig och intressant. Jag gillar t ex särskilt sekvensen där Bruce förklarar att nu gäller det inte bara att bekämpa brott utan att bekämpa själva idén med brott med idén med Batman – en väldigt Morrison-mässig tankegång som visar på en tematisk linje i hans författarskap från Zenith, Invisibles och framåt.
Själva serien utgör endast 36 av numrets 56 sidor, resten är som sagt utfyllnad i form av konceptskisser, manussidor och liknande – halvintressant men på inget sätt essentiellt.
Illustration: David Finch
Tusch: Batt, Ryan Winn
Färgläggning: Peter Stiegerwald
Förlag: DC
Betyg: 3+/5
Diggar Finch, men alla hans ansikten ser mer eller mindre likadana ut.