1 Month 2 Live är en charmig liten Heroic Age-tie in-miniserie som kom ut i 5 nummer för nån månad sen, ett nummer i veckan. Om ni missade den så är samlingen (HC till att börja med) schemalagd till den 29/12. 1 Month 2 Live är en showcase-titel där numren visserligen hänger ihop men är skrivna av olika författare (även om den övergripande historien har varit Rick Remenders ansvar) och illustrerade av olika tecknare (gillar ni visuell kontinuitet är 1 Month 2 Live inget för er). Här möter vi namn som Rick Remender, Stuart Moore, John Ostrander, Jamie McKelvie och Andrea Mutti (samt också rena utfyllnadsnamn som Shane White och Koi Turnbull & Shawn Moll).

Intrigen i korthet: Dennis Sykes, en helt vanlig familjekille, kolliderar med lite mysko kemiskt avfall och eftersom det här är Marvels universum får han såklart superkrafter (förmågan att forma och kontrollera materia om ni undrar). Vad som däremot inte är helt enligt schemat är att det kemiska avfallet också är extremt hälsofarligt: Dennis har visserligen superkrafter, men däremot bara en månad kvar att leva? Det upplägget utnyttjar författarna (eller i ärlighetens namn mest Remender eftersom det är hans inledande och avslutande nummer som är bäst) för att berätta en småputtrigt trevlig historia om familjeliv, ansvarstagande och såklart Ego the Living Planet. Gästspelen från resten av Marveluniversat är många och täta och spänner över det motiverade och välskildrade (mötet med Fantastic Four, som kommer att spela en viktig roll i Dennis Sykes historia) till det närmast totalt onödiga och uppenbart publikflörtande (Wolverine). Resultat blir en väldigt ojämn (Shane Whites kluddiga, osäkra illustrationer i #3 är ljusår från Jamie McKelvies återhållet strama linjer i #5, till exempel) men ändå överlag underhållande historia inte helt oinspirerad av Frank Capra i sin ärliga sentimentalitet. Jag tycker också det är kul att man kommer in i Marveluniversat lite grann ”från sidan”, via den storögde medelsvensson-snubben Dennis Sykes. Visserligen är det kosmiska äventyr (jag nämnde Ego the Living Planet va?) men perspektivet är genomgående den vanliga människan – och såklart mynnar det hela ut i en sensmoral om att man inte behöver ha superkrafter för att vara en riktig hjälte.

Kort sagt en helt OK serie, men det är som sagt svårt att komma ifrån att den svänger vilt i kvalitet även över den relativt korta tidsrymden fem nummer. Inledningen och avslutningen är som sagt bra (LITEN SPOILER: slutet tycker jag särskilt om för det var överraskande för mig), t ex  sekvensen i # 1 där Dennis gör sina första trevande försök att spela hjälte (och skurk?) och råkar på Spindelmannen, är också rolig, medan # 2-3 känns väldigt mycket som transportsträckor på väg till slutet. Och, som sagt, ojämnheten gäller också illustrationerna, som verkligen går från kassa till sublima. Men, men,  gillar man Remender och ett lite udda perspektiv på Marvels universum är 1 Month 2 Live definitivt värd att kolla in.

Trackback-adress