För vänner av Hellboy, Buffy och skräckserier från Dark Horse i allmänhet är Scott Allie ett välbekant namn. Förutom att tjäna som redaktör på ovanstående har han också skrivit manus till en rad Star Wars– och Planet of the Apes-serier samt inte minst den egna ockulta historien The Devil’s Footprints som utspelar sig i Allies hemstad Ipswich. De senaste åren har han också jobbat med förlagets satsning på figurer skapade av Texassonen Robert E. Howard. Många aspirerar givetvis till titeln, men det känns inte som någon hyperbol att benämna Allie som en av serievärldens mest upptagna. Det gör mig givetvis än gladare att han tagit sig tid att svara på mina frågor om Solomon Kane, sitt skrivande och redaktörens roll i en series tillblivelse. 
Snart släpps din andra volym med historier om Solomon Kane, Death’s Black Riders. När stiftade du först bekantskap med Robert E. Howards berömde puritan?

Jag hade sett serier med honom och kollat in boken som Gary Gianni illustrerat, men jag började läsa på allvar först när jag i egenskap av redaktör för Conan-serierna verkligen grävde ner mig i Howards berättelser. Så jag var i trettioårsåldern när jag läste Kane första gången.

Dark Horse tänkte uppenbarligen länge och väl för att kunna närma sig historierna om Conan från en ny infallsvinkel. När du valde ut dina Kane-berättelser, hur fastnade du för fragmentet Castle of the Devil (volym ett) och kombinationen av Rattle of Bones med Death’s Black Riders (som är grunden för volym två), den sistnämnda också en historia som Howard aldrig avslutade?

Planen var att presentera Kanes äventyr i kronologisk ordning. Jag läste historierna om och om igen för att komma fram till det mest logiska och dramatiskt effektiva sättet att berätta dem. Ett tag tänkte jag lägga Death’s Black Riders först, men sedan insåg jag att Castle… lämnade större utrymme för att presentera världen Kane lever i. Det gav också möjligheten att plantera en del saker jag ville spela vidare på längre fram.     

Nästa kapitel om Kane som Dark Horse ger ut skrivs inte av dig utan Bruce Jones (Creepy, Eerie, Conan the Barbarian, Ka-Zar och mycket annat sedan 70-talet). Vid ritbordet sitter Rahsan Ekedahl (The Cleaners). Hur känns det att släppa honom till en annan författare? Kommer du att återvända till figuren längre fram? Kan du avslöja något om vilka historier den nya Kaneduon kommer att tackla?  

Inte ska jag gå och avslöja vad Bruce kommer att skriva. Jag fick göra roliga saker med Kane men kände att det var dags att fokusera på annat. Jag blev glad när min redaktör Philip berättade att han övertygat Bruce att han skulle ta över serien. Bruce Jones var den första som lät mig läsa den här typen av historier i serieform så jag är mycket spänd över att få se vad han gör med figuren. Jag är övertygad om att Rahsan Ekedahl blir perfekt.

Finns det någon chans att du kan övertyga Gary Gianni att rita Kane i framtiden? Hans illustrationer till samlingen Del Rey gav ut för ett par år sedan var fantastiska.

Jag tvivlar på det. Gary har nog fått sagt det han ville säga om Kane och kommer troligen inte att göra något mer med honom.

Har du några åsikter om filmen Solomon Kane som kom förra året? Själv gillade jag scenen i kyrkoruinen som man tagit mer eller mindre direkt från historien ”The Hills of the Dead”. James Purefoy gjorde vad han kunde med det svaga materialet som i min mening gjorde att Kane gav ett veligt intryck. Inte den man med vilja av järn som i novellerna förföljer Le Loup över flera år och kontinenter innan han till slut hinner ikapp honom i Afrika.

Jag har hört att den ska vara bra, men har inte sett den. När jag jobbade med serien ville jag undvika filmen för att det inte skulle färga av sig på det jag höll på med. Till slut blev jag lite nyfiken men så släpptes den inte i USA. Mike Mignola tyckte mycket om den. Det vill inte säga lite.

Finns det någon chans att du kommer att göra något nytt med The Devil’s Footprints?

Förhoppningsvis! Jag och Dave Stewart har diskuterat en ny tecknare som vi vill få med, så det kan bli tal om en nystart.

Du är hjärnan bakom Dark Horses skräckserier och är dessutom redaktör för en del av förlagets andra titlar. Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?

Ja, dagarna är rätt fullpackade. Nu för tiden sitter jag tyvärr i rätt många möten, så en hel del redigerande gör jag hemma om nätterna. Jag försöker prata med Mignola över telefon en timme varje dag, men utöver det är ingen dag den andra lik. Många bränder som måste släckas. Jag har flera assistenter och medarbetare så det kräver ständigt underhåll att få alla att samarbeta och hålla de olika hjulen i rullning.

I egenskap av redaktör, vad har du gjort för att få en serie färdig?

I princip allt du kan tänka dig. Jag har putsat upp teckningar, jag har spökskrivit manus. Bönat, bett, smickrat, övertalat. Jag älskar att göra det här. Jobbet är variationsrikt, vilket är bra. Det känns nytt och fräscht fastän jag gjort det i så många år.

 

Jag vet inte om de nådde er i staterna, men John Ajvide Lindqvist som skrev Låt den rätte komma in var inte helt nöjd med planerna på att göra en serie baserad på hans bok och de två filmatiseringarna (originalet och den amerikanska nyinspelningen). Har ni lyckats komma överens med honom eller bara gått vidare med projektet ändå?

Jo, vi hörde att han var missnöjd. Jag tror att det löst sig. När vi först fick erbjudandet att göra serien hade vi ingen kontakt med honom men fick höra att han var med på noterna. Vi tyckte det var väldigt tråkigt när vi blev varse att så inte var fallet. Jag hoppas att han är nöjd med hur det hela ser ut idag. Jag känner stor respekt för honom och hans arbete. Vi strävar alltid efter att jobba med den som är ursprunget till varje projekt, som att Joss (Whedon) skriver Buffyserierna. En del av vad som gjorde mig intresserad av Låt den rätte komma in var att författaren varit med i hela processen. Vi vill verkligen inte göra något som han inte är med på.

Ni startade nyligen satsningen ”Join the B.P.R.D.!” som ett kul sätt att få fansen med och fästa uppmärksamhet på en av era serier. Så här långt har, av naturliga skäl, de olika sammankomsterna ägt rum på amerikanska seriekongresser. Finns det någon chans att ni expanderar programmet och ger agenter på andra sidan Atlanten en möjlighet att vara med?

Vår pr-avdelning åker inte på kongresser utanför USA, så troligtvis inte. Jag skulle gärna representera B.P.R.D. om de skickade mig till Sverige.

Vi håller tummarna och tackar Scott Allie för intervjun! Håll utkik efter recensionen av den idag släppta Solomon Kane: Deaths Black Riders. På Shazam.se inom kort.

Trackback-adress