Jag recenserade första numret av Serieblaskan  i mars, lite sent. Nu blir det recension av andra numret, lite sent, och tredje numret, i tid. Det är kul att kunna konstatera att båda numren är klart bättre än det första som mest kändes som något för Serieforums besökare. Den känslan finns inte kvar efter de senaste numren. Det har tillkommit flera nya skribenter som genomgående håller bra klass. Daniel Gustavsson skriver initierat om manga och drar även i övrigt ett tungt lass i Serieblaskan. David Olgarsson och Stephanie Mäntta är andra skribenter som tillkommit och tillfört Serieblaskan kunskap och bredd.

Serieblaskan lider av samma problem som Bubblan (Seriefrämjandets tidskrift Bild & Bubbla) vad gäller förhållningssättet till serier. Antagligen lider även denna blogg av detsamma. Problemet är att eftersom vi alla är medvetna om att serier inte är en helt accepterad konstform till skillnad från film och litteratur blir det gärna att man så gärna vill lyfta fram hur förträffligt det är med serier. Flera av artiklarna i Serieblaskan blir något i stil med titta vad kul det är med serier och vad bra de är. Överord och omotiverade hyllningar är inte helt ovanligt. Jag tycker inte att det finns anledning att ha detta iofs antagligen omedvetna förhållningssätt att skriva om serier. En lagom kritisk hållning är enligt min mening oftast den bästa utgångspunkten.

Det är därför kul att ovanstående fälla undviks i recensionerna, även om det bland dessa finns vissa som faller i fällan, så är de flesta recensionerna bra och inte bara ett gäng handklappar. När Bubblan fortfarande hade ett digert recensionsutbud var fyra och fem de vanligaste betygen, till viss del för att recensenterna i många fall antagligen kände serieskaparen. Så vad gäller recensioner klår Serieblaskan Bubblan. Detta för mig inte helt osökt in på Olof Gustafsson som i ledaren till nr 2/2010 säger att Serieblaskan ska fortsätta att kämpa för att bli Sveriges bästa tidskrift om tecknade serier. Eftersom Bild & Bubbla är den enda konkurrenten är det upplagt för en tvekamp. Bubblan har givetvis ett klart försprång både innehållsmässigt och framförallt layoutmässigt. Men friskt vågat hälften vunnet. Det jag har svårast för med Serieblaskan är fortfarande namnet, maskoten och omslagen öht. De är tyvärr inte inbjudande utan fortfarande väl amatörmässiga.

Innehållet i Serieblaskan är genomgående väl ytligt för att den ska kunna bli en riktigt bra tidskrift. Om gänget bakom menar allvar med ambitionen bör de kika på Offside och Filter, två fantastiska tidskrifter som vågar gå på djupet. Det är det jag tycker Serieblaskan ska satsa på. Med tre nummer per år och en bra planering kan det om de inblandade vill gå bra, kvalitén finns hos skribenterna att göra något som på allvar kan konkurrera och även gå om Bubblan som i sin tur är ljusår från Offside och Filter även om jämförelsen givetvis är  djupt orättvis sett till resurser.

En sak som Bubblan gjort rätt i är att skippa nyheter, Serieblaskan borde göra detsamma eftersom nyhetsflödet är ett helt annat än för tio år sedan. De nyheter som Serieblaskan publicerar är redan gamla nyheter. Till höjdpunkterna i de två numren hör definitivt Daniel Gustavssons intervju med Peter Madsen med en skön fanboy-avslutning, artiklarna om seriesamlande och Floyd Gottfredson artikeln. Efter den blev jag ännu mer sugen att införskaffa de samlingar av Gottfredsons Mickey Mouse som Fantagraphics ger ut med början nästa år.

De senaste numren är en klar förbättring jämfört med det första och jag tror det blir ännu bättre framöver och förhoppningsvis kan även layouten ses över, ett ännu större format hade varit bättre men det är antagligen en ekonomisk fråga. Keep up the good work!

Trackback-adress