Det var tydligen ett halvår sedan jag senast nämnde Image-titeln Haunt, så det känns som att det är dags att komma ikapp den här titeln igen. Haunt är vid det här laget uppe i åtta nummer, men vi börjar så sakteliga med ett utlåtande om nummer 6.

Handling: Det sjätte numret av Haunt är ett i stort sett fristående nummer som återberättar vad som hände i nummer 1-5, men ur en annan synvinkel. Huvudpersoneni det här numret är superspionen tillika Kurt Kilgores före detta älskarinna Mirage, och det är ur hennes synvinkel som vi får följa bröderna Kilgores första stapplande och förvirrade steg som den halvt odöda Haunt. Mirage visar sig ha varit betydligt mer inblandad i Haunts bakgrund än någon kanske hade trott, och det kommer fram en hel del detaljer kring hennes och Kurts ursprungsuppdrag som hittills varit okända. Vi får även lite mer inblick i hur Kurts änka har det efter makens död, och får även spendera lite mer tid med seriens antagonist, Mr Hurg.

Det bra: Det allra bästa med det här numret är konstigt nog att Ryan Ottley inte längre är inblandad i illustrationerna. Ryan Ottley är i vanliga fall (det vill säga när han tecknar Invincible, som även den författas av Robert Kirkman) en av mina absoluta favorittecknare, men i Haunt så har hans insats bitvis känts ganska så stressad. Från och med det här numret har han dock lämnat över ansvaret helt till Greg Capullo, vilket innebär att serien rent visuellt tar ett stort kliv framåt. Capullo hanterar både våldsamma actionscener och lågmälda karaktärer bra här, och Todd McFarlane sparar inte på detaljerna i tuschandet. Den alternativa synvinkel som vi får via Mirage funkar i sig också bra. Det är en smart idé att sammanfatta en berättelse ur någon annans ögon, och för nytillkomna läsare så är blir det lätt att komma in i handlingen här.

Det mindre bra: Handlingen ur Mirages ögon bjuder som sagt på en del nyheter, men i det stora hela så är det samma story som i nummer 1-5 av serien. Visst, det är fint med en summering och lite extra kött på benen då och då, men för mig som hängt med sedan första numret så tillför det storymässigt egentligen inte jättemycket. Det känns lite som att det här numret mest syftar till att dra ned tempot en aning och att landa ett gäng nya läsare med hjälp av en lättillgänglig ingång.

Slutsats: Haunt #6 är ett snyggt och fartfyllt nummer som lär funka fint för de som vill hoppa på den här serien utan att kanske behöva läsa nummer 1-5, men för de som redan gjort det så bjuds det inte på jättemycket nytt.

Trackback-adress