Malin Biller är en av seriesveriges främsta humorister och hennes humorstrippar har samlats i Du vet att du vill och Lycko-Biller, alltid i hennes karaktäristiska stil. Om någon vrålar i skogen som kom ut i våras är något helt annat, det är Billers självbiografi om sin uppväxt. Som liten flyttar hon från en paradistillvaro i Helsingborg till den mörka skogen i Hammarö utanför Karlstad. Ingen vill dit förutom pappan som fått jobb där. Väl på plats början pappan dricka och förgripa sig på henne, något hon inte kan berätta för någon. Mamman och pappan slutar prata med varandra. Hon försöker upprätthålla en normalitet men det blir allt svårare när både mamma och pappa mår allt sämre liksom hon själv. Hon mobbas i skolan men mitt i allt mörker finns riktiga vänner och saker som lindrar smärtan. Om någon vrålar i skogen börjar när Malin Biller flyttar till Hammarö och slutar på gymnasiet plus Malin Biller tio år senare och hur hon gått vidare.

Billers stil känns igen även här men med stora skillnader. Det är inte färgglatt utan istället grått, konturerna är inte skarpa utan lite vaga. En hel del är målat i akvarell, framförallt bakgrunder men även en hel del rutor dominerar akvarellen i. Inledningsvis ska det sägas att jag hade lite svårt för stilen, jag tyckte den såg hafsig ut, men efter ett tag kändes det helt naturligt och som en självklar del av albumets stämning och budskap. Hon växlar på ett självklart sätt mellan ett antal rutor på varje sida och helsidor när hon verkligen vill skrika ut någon känsla. Även om albumet funkar bra rent grafiskt är det inte huvudskälet till att läsa den utan det är den starka, obehagliga och underhållande berättelsen om Malin Billers uppväxt som gör albumet till något utöver det vanliga.

Jag förstår att det dröjt för Malin Biller att göra den här självbiografin, övergreppen och därmed faderns svek liksom mobbningen och de problem som detta förde med sig är tunga saker att bearbeta, det som hänt önskar man att ingen behövde utsättas för. Om någon vrålar i skogen skulle kunna vara närmast outhärdlig läsning med tanke på temat, men den billerska humorn finns även här och underlättar läsningen tillsammans med den värmländska dialekten. Dessutom blandar hon in de fantasier som underlättade livet. I slutändan visar hon att det trots allt elände finns saker som kan göra livet bra. Det är oerhört mycket känslor i albumet, på flera sidor formligen skriker hon ut vad hon kände och/eller ville säga vid olika tillfällen. Utöver en bearbetning av uppväxten blir albumet också en sällsynt skicklig uppväxtskildring i åttio- och nittiotalats småstadssverige. När Biller ger fingret åt sin högstadieskola nickar jag igenkännande. De som tyckte högstadietiden var den bästa i livet är rimligtvis idioter. Jag tänker inte ge exempel på underhållande eller obehagliga sekvenser i albumet, därtill är de alltför många för att kunna välja ut något. Om någon vrålar i skogen är en stark och trots allt det svarta en underhållande självbiografi som berör. Om någon vrålar i skogen är ett av de absolut bästa svenska seriealbumen jag någonsin läst.

Trackback-adress