Så var det dags för en ny crossover mellan DC Comics två största team, Justice League och Justice Society. Senast teamen hade äventyr tillsammans var i Geoff Johns och Brad Meltzers The Lightning Saga (Justice Leauge of America #8-10 och Justice Society of America #5-6). Den här gången är det James Robinson och Justice Society-författaren och gamle Fables-giganten Bill Willingham som håller i taktpinnen i nya crossovern The Dark Things. Spontant så känns det som att Willinghams delar av denna arc kommer att vara de mest intressanta och läsvärda eftersom Robinson tydligt visat att han numera inte längre kan komma upp i den klass han presterat i till exempel Starman.

Jag har ju i tidigare recensioner klagat på att Robinson numera är långt ifrån sina forna glansdagar vad gäller skrivandet, men i jämförelse med tidigare nummer så tycker jag Justice League of America #46 är ett litet steg i rätt riktning. Robinsons skrivande är något bättre här även om flera av karaktärerna snackar lite väl mycket exposition och ett par andra är grovt felskrivna. Till exempel så går Wildcat helt ur karaktär och mer eller mindre elakt ifrågasätter Jade om de kan lita på henne och om hon verkligen är den hon utger sig för att vara. Vilket i min bok är så långt man kan komma från Wildcat.

Att Robinson har en soft spot för en stor talande gorilla vid namn Congorilla lärde vi oss i miniserien Justice League: Cry for Justice och inget ont om Congorilla, men som en väldigt obskyr karaktär med plats långt ned på E-listan (eller var det F-listan…) så är han långt ifrån en hjälte som platsar i DC:s främsta superhjälte-team.

Storyn är dock lätt intressant och knyter han till Alan Scott, Justice Societys Green Lantern, och dennes två barn Obsidian och den nyligen återuppstådde Jade och kretsar kring the Starheart, en stor grön sten från yttre rymden som ligger bakom Alan Scotts krafter. Nu har Starheart kraschat på Jorden och samtidigt så har Alan Scott och Obsidian försvunnit. Ett minus här är att man ibland känner sig lite lost eftersom karaktärerna ibland pratar om saker som uppenbarligen har hänt någon annanstans än i det här numret (en snabbt sökning på nätet visar att senaste numret av Justice Society of America är vad man bör läsa för att bringa klarhet i detta).

Bäst i Justice League of America #46 är ändå Mark Bagleys illustrationer, även om det inte heller här är fritt från skavanker. Bagley är inte någon av mina favoriter eftersom hans stil ganska ofta känns lite för cartoony. Dessutom tycker jag att inte är särskilt konsekvent vad gäller detaljnivån. Ibland bjuder han på riktigt detaljrika illustrationer bara för att ett par rutor senare bjuda på betydligt mindre detaljerade illustrationer. Det är inte någon jättegrej egentligen men ett litet störningsmoment är det i alla fall.

Justice League of America #46 är det hittills bästa numret på Robinsons run, men det är fortfarande en lång väg kvar innan den här tidningen kommer upp i en nivå som skulle kunna kallas nödvändig läsning.  Men för att den ska kunna göra det så är jag övertygad om att det krävs ett författarbyte. För James Robinson är helt klart inte mannen att göra det.

Trackback-adress