Det är inte bara i fotbollen det går bra för Tyskland. Till årets Angouleme-festival nominerades två tyska album, Alpha av Jens Harder och Hector Umbra av Uli Osterle. Uli Oesterle har tidigare gjort serieromanen Frass och bidragit till Elvis-antologin Elvis- Die Illustrierte Biographie. En eventuell utgivning på engelska känner jag inte till men på baksidan finns ett citat av Mike Mignola ”Uli Oesterle är ett geni och en källa till inspiration” så det är kanske inte helt kört. Ett utdrag finns på Carlsens hemsida. Hector Umbra har varit i vardande länge, den första delen gavs ut redan 2003 och sedan dröjde det till 2009 innan Carlsen gav ut allt i en samlad utgåva.

Hector Umbra gillar att fördriva tiden på diverse klubbar med sina polare Frantisek och Osaka. Hans bästa polare, Joseph, har nyligen avlidit. En kväll försvinner hans vän Osaka, Münchens främste dj, under en spelning. Hector Umbra bestämmer sig för att hitta sin vän och stöter i sökandet efter honom på Jehovas vittnen som inte vill låta honom hitta Osaka, varelser som uppstått i människors hjärnor och genom att kontrollera dem antagit fysisk form som strävar efter världsherravälde, sin döde vän Joseph, en kvinna som målar svarta symboler lite överallt, kvinnans galne make och deras son och andra karaktärer. Det är upp till Hector Umbra att stoppa en vansinning konspiration där Hector Umbras dj:ande spelar en central roll.

Oesterle är en skicklig tecknare och hans teckningsstil påminner en hel del om Mignolas. Det är dock ingen efterapning utan han har en egen stil och framförallt är han väldigt skicklig i att använda seriemediet. I stort använder han en konventionell sidindelning men det blir aldrig som att läsa en storyboard som en del serier tenderar att bli utan det är oftast snygga bildlösningar. Rent grafiskt är det tummen upp. Att återge berättelsen är betydligt svårare än att redogöra för det grafiska. Hector Umbra har en helt galen intrig och liknar inget annat jag läst. Grundidén med en kompis som ger sig ut på jakt efter en försvunnen kompis är inte så ny men allt annat känns fräscht. Intrigen kan lite sammanfattas som Osakas mardrömsspelning Die Halbautomatische Wahnsinn dvs vansinnig och medryckande. Det är en fascinerande färd att följa Hector Umbra på Münchens gator där galna saker sker, till de dödas värld där ölen smakar illa och till katakomberna under stan där N.I.F håller till, varelser med en väldigt stor delvis synlig hjärna. Klubbande i kombination med övernaturligheter ger en underhållande serie med både humor och allvar. Zugreifen!

Trackback-adress