Nu har jag gjort det. Lyssnat på ”sea shanties” och läst piratnumret av Grant Morrisons senaste ambitiösa Batmanprojekt. Det var en mäktig upplevelse som höjdes av såväl ett intrikat manus som fina teckningar av Yanick Paquette. Den som läst min text om tidigare nummer känner till bakgrundshistorien. Bruce Wayne börjar här få tillbaka delar av sitt minne i samma veva som han spolats upp i Bristol Bay rätt i famnen på piraten Blackbeard och hans salta sällar. I vanlig ordning är gänget på jakt efter en skatt som ska finnas gömd i, du har gissat rätt, Läderlappsgrottan
Genom att fokusera sina vitt skilda historier på samma plats under olika epoker för Morrison mina tankar till Richard McGuire’s klassiska serie Here, som medelst tidshopp och kluriga bildlösningar (som kraftigt influerat Chris Ware) visar upp samma fläck på jorden under ett par miljoner år. Att Morrison är ute i ett ärende ganska väsensskilt McGuires är dock tydligt även när han låter piratkonventionerna sammansmälta med DC-superhjältar och tidsresor. Följaktligen blir det såväl fäktning på en bro byggd av ben som inhopp av JLA. Sin vana trogen ser Morrison till att klämma in så många obskyra figurer som möjligt i samma ruta.
Serien upprättar en omedelbar koppling till de där delarna av hjärnan som gjorde att man en gång började uppskatta den här sortens historier. På ett svårgripbart sätt lyckas den även fungera på en rad andra plan. Förutom det direkta tilltalet fascinerar superhjältehistorier mig då de, i likhet med den bästa science fiction, i sina mest inspirerande stunder lyckas beröra på djupet. Detta trots, eller kanske tack vare, att de har skapats i en hyperkommersiell miljö med hårda deadlines och försäljningssiffror att tänka på. Det kan tyckas vara tunga ord i en recension av en serie som genom en viss ärrad prisjägares uppdykande knyter an till en av sommarens storfilmer på den amerikanska biorepertoaren, men för det lämnar jag inga ursäkter.
Illustration: Yanick Paquette, Michael Lacombe, Andy Kubert (omslag)
Förlag: DC
Betyg: 4/5
Jag är inte särskilt intresserad av Batman när han skrivs så här (även om det säkert är bra), men jag är verkligen intresserad av att läsa något hyfsat nytt och bra med Läderlappen. Jag föredrar Batman-serier som The Long Halloween och Hush. Typ lite noir-stuk på serierna alltså. Är det någon som kan rekommendera något bra utifrån det? Får gärna finnas som tpb 🙂
Om du inte kollat Gotham Central än bör du absolut göra det om du gillar noir-stuk. Gotham Central handlar om snutarna som jobbar i Gotham City i Batmans skugga – Batman själv är bara bifigur, men en hel del Batman-skurkar dyker upp. Hårdkokt så det förslår och en kul utveckling av Batman-universat. Finns samlad i 5 TPBs, plus att den nyligen återutgivits i två (tror jag) maffiga hardcover-omnibusupplagor.
Hej,
om du vill ha Batman med betoning på hans roll som ”The World’s Greatest Detective” i mörk miljö kan jag rekommendera följande:
Thrillkiller – Förvisso ett Elseworlds-album, men med manus av Howard Chaykin och målningar av Dan Brereton blir det riktigt hårt och kärvt.
Ego and Other Tails: Kortare historier av Darwyn Cooke som tar det bästa från 50/60-talets tidskriftsillustrationer och ger det en ny polityr. Ger svaret på en fråga som plågat mig länge och väl: varför sätter Batman inte definitivt punkt för Jokern som kontinuerligt dödar så många? ”Selina’s Big Score” är en riktigt välberättad kupphistoria.
Broken City: Brian Azzarello och Eduardo Risso levererar en deckare så hårdkokt att om man kokade ett ägg lika länge skulle det bli ett dödligt vapen. Du kommer aldrig se på Killer Croc med samma ögon igen.
Joker: Brian Azzarello och Lee Bermejo tar avstamp i filmen The Dark Knight och gör ett riktigt skitigt Jokerporträtt som är ungefär så långt från Cesar Romeros tokstolle med översminkad tangorabatt som man kan komma.
Jag räknar förstås kallt med att du redan läst Batman: Year One. Annars är en Deluxeutgåva av den förstås överst på listan. Samtliga ovanstående finns i tpb/hardcover hos favorithökarn.
Tack så mycket, Anders. Ska kolla in dina tips 🙂
Filmen The Dark Knight kan dra, jag hatar den:
»Bermejo’s artistic interpretation has been frequently compared to Heath Ledger’s Joker from The Dark Knight. However, these similarities are entirely coincidental as Bermejo’s depiction of the Joker was developed prior to The Dark Knight’s production.«
Håller med om Anders’ tips och vill lägga till dels Batman Black & White, dels en massa klassiska 70-tals-serier dels många av de album som trycktes som återtryck av specifika arcs från Legends of the Dark Knight, till exempel Venom, Mask osv.