OBS! Följande recension innehåller spoilers!
Den kommersiella logiken är obönhörlig: så obönhörlig att man faktiskt undrar varför Marvel har väntat så länge med att para ihop två av sina mest populära figurer i en ongoing. Det som gör den här i grunden rätt krassa satsningen intressant är att man har anlitat Jason Aaron på manussidan – Aaron är en av de mest firade serieskaparna just nu, både fan- och kritikerfavorit tack vare Vertigo-projektet Scalped och ett antal uppmärksammade Marvel-serier, bland annat just Wolverine.
Och det funkar! Aaron följer inledningsvis Paul Schraders maxim för författande: ”The audience would rather be confused than bored”. Förvirrande är det, tråkigt är det inte. Läsaren lyckas pussla ihop att Spider-Man och Wolverine har råkat ut för någon slags tidsreseäventyr som försatt dem i en minst sagt besvärlig situation. Serien blandar kärv action och humor, som sig bör i ett äventyr där Marvels råaste slagskämpe och Marvels meste skämtare samsas om utrymmet. Skildringen av (den patetiske) superskurken The Orb är exempelvis gravt fnissframkallande. Att action och spänning inte nödvändigtvis behöver betyda våld visar Aaron och Kubert också tydligt i numrets slutscener, en nervigt skildrad kamp mot klockan som kulminerar i en schysst splashpage-övergång till kommande nummer.
Illustrationerna är OK men lite ojämna. Det är till exempel en klar miss att det är lite svårt att hitta Wolverine i den stora splashrutan på s 10-11 som ska presentera just Wolverine. Faktum är att Kuberts illustrationer funkar mycket bättre i scenerna som utspelar sig i ”nutid” – de är tydligare, mer dynamiska, mindre röriga. Ibland ser det ut som om han verkligen fått kämpa för att hitta rätt i scenerna i ”dåtid”, och ändå inte riktigt klarat av det. Här finns utrymme för bättring. Men klart värt att hålla koll på, trots den cyniska grundidén.
Illustration: Adam Kubert
Tusch: Mark Morales, Dexter Vines
Färgläggning: Justin Ponsor
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
[…] This post was mentioned on Twitter by Henrik Ornebring. Henrik Ornebring said: Shazam.se direkt från Estland – recension av Astonishing Spider-Man & Wolverine no 1 http://bit.ly/aQxWox […]
Först tänkte jag att det var töntigt att de hade härmat The Return of Bruce Wayne så mycket. Sen såg jag att det var Aaron som jag verkligen inte gillat. Sen störde jag mig på att de återanvänder adjektiv så vi måste säga hela titeln för att skilja från Astonishing X-Men. Tänker mig att alla Astonishing [Namn] kommer bli serier som utgår från 616 men utspelar sig i olika continuity-bubblor. Sen läste jag skiten.
Och det var bra. Väldigt bra. Bra mycket bättre än The Return of Bruce Wayne skulle jag vilja säga! Inte lika bra som Whedons X-Men.
Har inte läst Return of Bruce Wayne än men vet såklart att den börjar med honom på stenåldern…
Gillar inte Aaron? Har du läst Scalped?
Ang Astonishing: Från och med maj så har jag förstått det som att Astonishing blir ett prefix för flera olika miniserier. ex Spiderman & Wolverine samt X-Men, med nya kreativa team för resp titel. Se mer här: http://www.shazam.se/2010/02/16/astonishing-under-2010/
Nej, jag ska läsa Scalped snart. Var inte så sugen på det efter det jag läst av Aaron på Marvel men han har blivit bättre där, case in point den här Astonishing-serien.
Ops, detta är en ongoing alltså? Fick för mig att det var en miniserie. Suck, en till jävla x-titel att prenumerera på.
Kubert var en riktig besvikelse. Man förväntar sig alltid att dessa superstars ska toppleverera. Men tydligen inte denna gång. Men förutom det var det här en rätt trevlig tidning att läsa. Aaron gör mig sällan besviken.
Sandra, har du läst något av hans andra Wolvie-grejer?
Det är Kubert senior som är den bra Kubert:en, inte bröderna, de är ganska sopiga (ok, jag sitter i ett glashus av dålig teckningsstil iofs!), men jag tyckte att det var acceptabelt med en del tuffa kompositioner.
Jag har läst sporadiska nummer av Wolverine: Weapon X [konstigt namn på tidningen] av Aaron och det har inte riktigt lyft, speciellt när den konkurrerat med Lius version av Daken. Tycker Aaron gör Wolvie lite, lite för gruffig, bara några millimeter för gruffig, och tidningen för macho. Alltså jag har ganska sjuk Wolverine-smak, jag tycker typ att Larry Hama är bra! (Och Claremont♥♥♥ såklart!)
(Började läsa på Ellis’ gamla Astonishing-nummer igår. Inte bra alls jämfört med Whedon och hos Ellis kan vi verkligen prata om en övergrinig Wolvie. Ska läsa klart hela omgången och bedöma sen.)
Det står 1 of 6 på framsidan och det har också stått på Shazam att det är en av sex.
Tittar på tidningen igen och måste säga att jag gillar teckningarna, speciellt i början.
Antar att min största beef med Aaron egentligen inte är hans fel utan bara att jag gillade Deathlok-miniserien från 1990 (av McDuffie/Wright/Guice/Williams) så mycket (en av mina absoluta favoritserier), med Michael Collins som en spännande pacifist-Deathlok, och det gör det svårt att läsa när Aaron fumlar med en liknande figur.