Ni som hängt med här på Shazam.se vet att vi gillar DC:s westernhjälte Jonah Hex – både den gamla och den nya versionen. Den nya versionen har varit originalet trogen, inte minst då författarparet Gray och Palmiotti gjort även nya Jonah Hex till en done-in-one-serie, en avslutad historia per nummer. Men ingen regel utan undantag: häromåret skrev Gray och Palmiotti en sexnummers fortsättningsserie, The Six Gun War, och den finns nu samlad i ett album.

En  gissning är att det är denna storyline skaparna av Jonah Hex–filmen tittat på, eftersom The Six Gun War innehåller betydligt mer övernaturliga inslag än vad serien normalt gör – den här gången får Jonah Hex sällskap av den besatte hämnaren El Diablo (en annan av DC:s gamla westernfigurer), en slags proto-Ghost Rider vars krafter har ett tydligt övermänsligt inslag. Dock tycker jag Palmiotti och Gray lägger sig på helt rätt nivå; som påpekades i kommentarerna till en tidigare Jonah Hex-recension har ju faktiskt lite små-övernaturliga/mystiska inslag förekommit även i seriens ursprungsversion (det misslyckade försöket att placera en tidsresande Jonah Hex i ett postapokalyptiskt USA förbigår vi med tystnad tycker jag). Huvudsakligen är det övernaturliga ett bidrag till den allmänt eländesbrutala stämningen i serien, snarare än ett huvudmoment i sig.

Som vanligt när det gäller Jonah Hex är det råbarkat så det förslår; Hex är definitivt en andlig släkting till en annan seriekrigsveteran, Frank Castle/Punisher. The Six Gun War är i grunden en helt vanlig hämndhistoria, där Hex än en gång konfronteras med sin ärkefiende Quentin Turnbull, lämnas att dö, lyckas överleva, samlar ihop ett eget gäng (förutom El Diablo också flickvännen (?!) Tallulah Black och gamblern Bat Lash). Men Palmiotti och Gray lägger till en hel del småcoola saker som gör att The Six Gun War höjer sig över mängden en smula. Vi har tillbakablickarna till Hex förflutna, som ger oss en bättre förståelse för mannens hederskodex. Vi har en schysst twist på det för oss serienördar lite trötta greppet att ärkefienden samlar ihop Världens Råaste Yrkesmördare (TM) för att döda hjälten. Och vi har förhållandet mellan Jonah Hex å ena sidan och hans allierade Tallulah Black och Bat Lash å andra sidan – båda relationerna förvånansvärt känsligt skildrade, ett bra grepp i vad som annars kunde ha varit en simpel knytnävs- och skjutjärnsfest bland många andra. Det märks att Palmiotti och Gray vid det här laget (albumet samlar nr 44-49 av serien) känner sig tillräckligt bekväm med karaktären och genren för att kunna utmana konventionen lite grann – precis som en gång Hex-författaren John Albano gjorde med den äran.

Cucinas illustrationer är helt OK, även om jag tycker att han då och då har en oskarp känsla för bifigurerna – deras utseenden varierar lite för mycket för att det ska kunna vara något annat än slarv. Då lyckas han betydligt bättre med Hex själv och Tallulah Black, båda i och för sig figurer som är väldigt tacksamma att rita. Och Cucinas förmåga att rita western-action är det absolut inga fel på, då är det driv och nerv – sekvensen när Bat Lash och Tallulah Black försöker fly ur sin fångenskap är t ex föredömligt in-your-face med skvättande blod och grav misshandel åt höger och vänster. Slutstriden är även den härligt köttigt skildrad och innehåller alla westernklichéer man kan önska sig och några till.

Jonah Hex: The Six Gun War rekommenderas således som ett intensivt stycke genreunderhållning där manus och illustration är rutinerat samkörda. Adios muchachos!

Trackback-adress