Så har då årets kanske mest efterlängtade superhjältefilm, Iron Man 2, haft Sverige-premiär. Frågan vi alla ställer sig om Jon Favreaus andra film Tony Stark verkligen lever upp till förväntningarna… Till ganska stor del så gör den det, men det står ändå ganska klart att Iron Man 2 inte lever upp till sin föregångares standard, kanske mest gäller det själva storyn som inte är lika tight och bra som i ettan, dessutom lider filmen av ett par, i mitt tycke, felcastingar.

Mycket händer Tony Stark i Iron Man 2. Den amerikanska regeringen försöker pressa honom att överlämna Iron Man-teknologin till militären. Då man inte lyckas allierar man sig med Starks rival Justin Hammer (Sam Rockwell) för att försöka duplicera teknologin, vilket skapa slitningar mellan Tony och hans gamla kamrat Jim Rhodes (Don Cheadle). Samtidigt gör den mystiske Ivan Vanko (Mickey Rourke) entré som skurken Whiplash för att utkräva hämnd på familjen Stark, vilket snart leder till en allians mellan Vanko och Hammer med målet att förgöra Iron Man. Jo, nämnde jag att Tony Stark är döende också…

Som ni märker så är det mycket som ska avklaras under de två timmar och fyra minuter som filmen varar, vilket skapar en del problem. Där ettan kändes tight vad gäller storyn så känns tvåan betydligt mera spretig. Den är fortfarande inte dålig på något sätt men det hade klart kunnat göras bättre. På ett sätt så känns problemet igen från Spider-Man 3 där man mer eller mindre försökte tvångsmata in så mycket material som möjligt i filmen vilket gjorde att filmen föll pladask. Lyckligtvis undviker Iron Man 2 den fällan, i alla fall så gott som, och uppväger en del av sina tillkortakommande vad gäller storyn med ett starkt skådespeleri. Med vissa undantag ska tilläggas…

Jag nämnde ju tidigare att de förekommer ett par, i mitt tycke, felcastingar i filmen. Don Cheadle är en sådan felcasting. I rollen som Jim Rhodes är han ett klart nedbyte från Terrence Howard som axlade rollen i första filmen. Cheadle gör inget större avtryck annat än då han är i War Machine-rustningen och känns allmänt rätt träig. En annan, och kanske också filmens största felcastning, är Sam Rockwell som Justin Hammer som här blivit en person med extremt mindervärdeskomplex snarare en hårdförd företagsledare och rival till Tony Stark. Det blir väldigt svårt att ta honom på något större allvar, särskilt inte som någon form av skurk. Det hade varit bättre om Favreau istället för att fokusera på Justin Hammer hade låtit Rourke kliva fram mer som den huvudskurk han faktiskt har lanserats som dessutom är starkt underanvänd i filmen och blir bara lite mer än en parentes i filmens helhet. Trots det så gör han en mycket bra jobb.

Men låt oss istället fokusera på de mer lyckade rollerna. Precis som i första filmen så är en av filmens  stora behållningar samspelet mellan Tony Stark och Pepper Potts (Gwyneth Paltrow) när de gnabbas med varandra. Kemin de emellan är perfekt och Paltrow får här också större utrymme än i första filmen. Nykomlingarna Samuel L. Jackson (Nick Fury) och Scarlett Johansson (Black Widow) ger rätt blandade resultat. Jackson går mer eller mindre på tomgång och bjuder inte på något särskilt minnesvärt. Johansson däremot bjuder på det motsatta. Hennes roll känns fräsch och spännande och när hon väl släpper loss i filmens final så övertygar hon ordentligt som dödligt effektiv superspion. Vilket känns lovande inför kommande Avengers-filmen där ryktet säger att hon ska vara med.

Iron Man 2 har sina brister men bjuder ändå på dryga två timmars god underhållning. Men det är lite synd att den inte når hela vägen fram, vilket den skulle kunnat ha gjort om framför allt manuset hade varit lite vassare.

Trackback-adress