Völvans syner är avslutningen på Peter Madsens och Henning Kures epos Valhall. Efter 30 år och 15 album är det slut. Både till kvalité, tid och antal album är Valhall unikt i Skandinavien. Valhall har totalt getts ut på tio språk men har inte blivit någon stor succé utanför Skandinavien vilket jag inte förstår, för den håller hög internationell klass i alla avseenden. 1986 kom den animerade Valhalla-filmen, ett påkostat danskt projekt som avskräckte Madsen från ytterligare filmer. Under Spx signerade Peter Madsen Völvans syner, han tog sig tid att göra en teckning åt var och en, ett proffs. Han höll dessutom ett intressant föredrag om Valhall och framförallt Völvans syner i Studio 3 under Spx. Jag har tidigare recenserat de föregående volymerna, Balladen om Balder och Muren. Att få Valhall komplett är både svårt och dyrt, Peter Madsen hoppades att Ekholm & Tegebjer ska ge ut Valhall i samlad form liksom man gör i Danmark. Om det blir av eller inte var oklart, jag skulle tro att det är helt avhängigt hur Völvans syner säljer.

Völvans syner handlar om Ragnarök- världens undergång. Eller är Ragnarök inte det? Tjalve och Röskva är på väg hem till Midgård eftersom Tjalve klarat sitt mandomsprov. De hittar spår efter Fenrisulven som har rymt och Röskva får den första av flera syner. De följer sedan Fenrisulvens spår till Frejas hus som är förstört och Freja är borta. Gudarna varskos och ger sig ut för att leta efter Freja. Loke kommer inte undan och beger sig iväg i en fågeldräkt men Röskva som fripassagerare. Det visar sig att jättarna tagit Freja som en del av en plan för att en gång för alla göra upp med gudarna.

En avslutning är alltid svår att få till så att de flesta blir nöjda men Kure och Madsen har faktiskt lyckats skapa ett vettigt slut på serien. Völvans syner är inte ett av de bästa albumen i serien men inte heller ett av de sämre. Å jämfört med mycket annat är det riktigt bra förstås. Den patenterade humorn är kvar med den dumsluge Loke som självklart epicentrum. Skildringen av Ragnarök och användandet av olika element i Ragnarök är också skickligt genomförd. Madsens teckningar är lysande som vanligt och han blandar på ett naturligt sätt den vanliga Valhall-stilen med målningar av Röskvas syner. Völvans syner är en värdig avslutning på en fantastisk serie. Tack för allt.

Trackback-adress