Så var det dags för ytterligare ett nytt första nummer (det har blivit en hel del första nummer för min del på sista tiden) och den här gången för en tidning som jag sett fram emot ett tag nu, nämligen The Flash #1. Den riktiga omstarten för DC:s snabbspringade hjälte var som bekant i Flash: Rebirth, en miniserie som trots ett par riktigt bra individuella aldrig riktigt lyfte och blev den omstart (i samma stil som Green Lantern: Rebirth) som man hade hoppats på. Men trots det känns The Flash #1 som en bra och ganska lovande start på en ny tidning.  Tonen är mera lättsam än den var i Rebirth, vilket jag tycker passar Flash bättre, och tempot är rätt högt och storyn här känns bra och bjuder också på en intressant cliffhanger emot slutet.

Även om jag kände mig lite besviken när Geoff Johns och Francis Manapul lämnade Adventure Comics för någon månad sen så tror jag inte att de kunde ha valt att en bättre titel att arbeta på. Johns har redan en lovprisad run bakom sig på The Flash för ett par år sedan så har han mycket god inblick i DC:s lilla speedster-värld och Francis Manapul akvarelliknande illustrationer passar utmärkt till Barry Allens värld som handen i handsken.

Men trots en hel del bra grejer så går det inte att komma undan att Flash #1 till stor del består av setup för kommande nummer. Visserligen bra gjort setup, men det finns saker som jag skulle ha sett att Geoff Johns lagt lite mindre krut på men som ändå är viktiga för att förstå Barry Allens nya tillvaro i Coast City, men det dessa saker hade gott kunnat kortas ned med antal paneler. Men numrets cliffhanger känns spännande. Visserligen är det inte första gången som hot från framtiden hotar men Flash har en lång tradition av tidsresor (Cosmic Treadmill någon??). Att det sedan är framtida versioner av klassiska Flash-skurkar som besöker det 20:e århundradet för att arestera Flash för mordet på Mirror Master känns, för mig i alla fall, tillräckligt intressant för att jag ska införskaffa nästa nummer.

Trackback-adress