Jeph Loeb. I nuläget så känns det namnet inte direkt som en kvalitetsstämpel. Hans Ultimates 3, Ultimatum och skapandet av karaktärer som Red Hulk och Red She-Hulk (She-Rulk) har fått mycket uppmärksamhet och har sålt en väldig massa lösnummer, men har samtidigt sågats vid fotknölarna av väldigt många. Personligen så har jag lyckats undvika merparten av allt som Loeb gjort, men sedan ett par månader tillbaka så har jag både Ultimate X och New Ultimates på prenumerationslistan. Varför, frågar du. För att jag är crazy och gillar att leva farligt, säger jag.

New Ultimates (antar jag) tar vid där Loebs Ultimatum lämnade The Ultimates. Flera av medlemmarna har dött och det verkar ha blivit dags för de återstående medlemmarna att tighta till teamet och kicka igång superhjältandet igen. Jag tror att det är så iallafall, för det är lite snurrigt med allt som händer i princip på en gång. Mitt i ett samtal mellan Iron-Man (alkoholist) och Hawkeye (självmordsbenägen) så attackerar The Defenders som plötsligt fått superkrafter (du kanske minns dem som wannabe-gänget utan superkrafter i Mark Millars Ultimates), de stjäl Thors hammare som numera svingas av Valkyrie, och vi får hänga med Thor (som är död) i dödsriket där han får erbjudandet av en halvnaken Hela att återupplivas om han ligger med henne. Parallellt med detta så vill Zarda ligga med Captain America medan Ka-zar, frugan och Black Panther är ute och promenerar med sina tigrar i Central Park där Loki plötsligt dyker upp med en hel jävla armé av troll. Samtidigt så ligger Iron-Man med Carol Danvers. Slut. Eller? Kan storyn verkligen vara så dålig?

Svaret är tyvärr ja. Utöver att allt känns minst sagt spretigt och att alla verkar vilja ligga järnet så är ändå mitt största problem med New Ultimates det faktum att det inte verkar lira alls med den story som Mark Millar sedan rätt lång tid tillbaka berättar i Ultimate Comics: Avengers. Loeb verkar helt ha glömt eller struntar helt enkelt i att han använder sig av flera av de karaktärer (Captain America, Hawkeye, Nick Fury, Carol Danvers med flera) som Millar har med i sitt ultimata Avengers. Resultatet blir att jag inte riktigt förstår när de olika historierna är tänkta att utspela sig, och att jag funderar på vilken man egentligen ska se som den officiella. Vidare så känns New Ultimates inte ett dugg Ultimate. Grejen med Marvels Ultimate-serier borde väl vara att berätta historier som de inte kan eller vill berätta inom sin vanliga kontinuitet, men det här känns inte alls så. Det jag tror att jag är ute efter är den känsla som Mark Millar lyckas få till i sitt Ultimate-berättande, men som saknas totalt i Loebs New Ultimates. Det känns bara snurrigt och slätstruket.

Jag har läst en del andra recensioner av det här numret där vissa recensenter anser att en sak som lyfter New Ultimates är Frank Chos illustrationer, men jag har svårt att se det. Han är absolut inte dålig på något sätt, men det känns som att det är något som saknas. Personlighet kanske. Hur som helst, för min del så är illustrationerna ingen anledning till att köpa den här tidningen, det finns bra mycket snyggare titlar än den här ute på marknaden idag. Något som ändå är lite positivt med den här tidningen är det fläskiga omslaget som fälls ut 5 gånger och illustrerar New Ultimates fight mot en hord av troll och andra varelser från Asgård. Känns dock lite som att man försöker rippa (eller hylla?) den maffiga foldout som Bryan Hitch gjorde för slutbataljen i Ultimates 2, även den med Ultimates vs Asgård, och precis som med allt annat så känns Millars originalversion ljusår mycket bättre, snyggare och smartare än det Jeph Loeb gör här.

Kort sagt, jag tycker att New Ultimates #1 är en dålig tidning. Av ren nyfikenhet så kommer jag dock att återkomma framöver med en recension av #2. Om det numret inte är bra mycket bättre än det här så hoppar jag av.

Trackback-adress