Jag hade aldrig hört eller läst om Lou innan Wibom Books gav ut de två första delarna på svenska. I Frankrike är serien dock en fetsuccé och den femte delen, Laser Ninja, var det sjätte mest sålda albumet i Frankrike förra året. Den fick dessutom pris för bästa ungdomsserie på årets Angoulême-festival. Det finns dessutom en tv-serie som kommer på SVT i vår. Serien handlar om Lou som bor med sin mamma och skriver dagbok om sitt liv. Första albumet är berättat just som korta vardagsbetraktelser, oftast på en sida. I fokus står Lous och hennes mammas respektive kärleksintressen och Lous bästa kompis.

Lou riktar sig främst till kids i yngre tonåren och därunder men man behöver inte tillhöra den huvudsakliga målgruppen för att uppskatta serien. Jag gillar t.ex. den rejält, halvgubbe som jag är. Det tog dock ett tag innan jag skaffade första delen. Pastellfärgerna och stilen som serien är tecknad med avskräckte lite. Vid genomläsningen är jag mest förvånad över mina farhågor, nu kan jag inte se att Lou! kunnat tecknas och färgsättas på ett bättre sätt. Det som gör Lou! till en riktigt bra serie är dock de klichéfria karaktärerna och situationerna. Bäst är givetvis Lou, hon går på pumpen en del men forsätter alltid framåt med bibehållet humör och glimten i ögat. Risken finns alltid att allt blir väl tillrättalagt och konservativt i barnserier/böcker eller så blir det tvärtom utstuderat politiskt korrekt. Julien Neel lyckas undvika båda fällorna.  Lou! är en oerhört charmig och kul serie. Jag sitter och småskrattar större delen av albumet och samtidigt finns det även lite känsliga ögonblick i albumet. Suveräna barn- och ungdomsserier är sällsynta så därför är utgivningen av Lou! extra välkommen.Det är inte svårt att första att Lou! blivit en braksuccé i Frankrike, förhoppningsvis slår den i Sverige också. För mer om Lou! och Wibom Books kolla in vår intervju med Lisa Wibom.

Trackback-adress