Garth Ennis första tre berättelser i serien Battlefields samlades i slutet av första året i en inbunden utgåva av Dynamite. Den första, Night Witches, är tecknad av Russ Braun och handlar om de kvinnliga sovjetiska stridspiloter som i föråldrade flygplan bekämpade den tyska invasionen och av tyskarna kallades Nacht Hexen. Berättelsen följer dels två kvinnliga piloter och dels en grupp tyska soldater tills deras vägar korsas. Den andra delen, Dear Billy, har tecknats av Peter Snejbjerg och handlar om en brittisk sjuksköterska som våldtas av japanska soldater för att sedan skjutas och lämnas att dö. Hon överlever och träffar på sjukhuset hon tar tjänst på en brittisk pilot som också lämnats att dö av japanerna, de blir kära men förhållandet sätts på prov när krigsslutet närmar sig. Hon har dessutom sitt eget sätt att sköta japanska krigsfångar. Tredje delen, Tankies, som tecknats av Carlos Ezquerra handlar om en brittisk stridsvagnsbesättning som försöker komma åt de tekniskt överlägsna tyska stridsvagnarna under den allierade offensiven efter invasionen i Normandie.

Krigsserier är inte min normala cup of tea eftersom det verkar finnas rätt få bra krigsserier. Jag vill inte ha några hjältehistorier utan serier som skildrar det vidriga med krig. Ennis har jag inte läst så mycket av eftersom han verkar ha en förkärlek för meningslöst våld men han har fått en del positiv kritik för Battlefields så jag gav den en chans. Battlefields innehåller ingen glorifiering utan visar krigets perversa inneboende logik och de handlingar som krig medför som våldtäkter, utomrättsliga avrättningar och andra övergrepp. Ennis väjer inte för det grisiga men jag tycker inte heller att han gottar sig i det. Hade han gjort det hade hans ansträngningar för att skildra kriget historiskt korrekt varit rätt meningslösa.

Innebär ovanstående att Battlefields är en bra krigsserie? Bara delvis. Night Witches är lite plastigt tecknad av Russ Braun, hyfsat skickligt men ointressant. Karaktärerna är väl klyschiga med officeren som först ser ner på de kvinnliga piloterna och sedan imponeras av dem och slutligen får ihop det med den snygga och bystiga av dem. Givetvis visar han sedan en helt annan sida. Hos tyskarna är det inte bättre, en av dem ifrågasätter kriget och bristen på humanitet, en annan anser att ryssarna är djur som ska förgöras och beter sig därefter. Det finns trots allt lite spänning i berättelsen som i sin helhet får knappt godkänt mest för att jag varit fascinerad av Nacht Hexen och sovjetiska kvinnliga piloter sedan ett besök på krigsmuséet i Karlhorst i utkanten av Berlin.

Dear Billy, tecknad i en stil som avviker från de två andra, är den bästa delen. Peter Snejbjerg gör ett bra jobb med teckningarna och det är intressant att läsa om kriget i Fjärran Östern. Seriens huvudperson är inte Billy som titeln antyder utan Carrie Sutton vars upplevelser fått ett oförsonligt hat mot japaner att gro i henne, ett hat hon måste få utlopp för. Seriens styrka är den psykologiska skildringen av Carrie och de följder hennes hat får för henne och förhållandet till Billy. Berättelsen är inget mästerverk men den är svår att värja sig mot och en bra skildring av att vissa ärr går djupare än andra.

Den i mitt tycke svagaste delen är den avslutande, Tankies. Den är rätt pratig om en delvis förvirrad stridsvagnsbesättning och dess försök att både undkomma och bekämpa de tyska stridsvagnarna. Jag har kroniskt svårt för klämkäcka skildringar av brittiska soldaters karaktär och sätt att vara vilket Ennis uppenbarligen inte har. Det frestar på i Dear Billy men i ännu högre grad här. Käbblet mellan en geordie och en cockney-snubbe är mest tröttsamt. En på det hela taget rätt ointressant historia även om Ennis lyckas skildra den förvirring kring vad som händer som rimligtvis är den förhärskande i strider.Den största svagheten är att alla karaktärer skildras ytligare än i de båda andra serierna vilket iofs beror på att Tankies utspelar sig under en betydligt kortare tidsperiod. Men det är ändå ett minus hos mig.

Sammanfattningsvis är Battlefields en helt okej krigsserie och jag kommer eventuellt att läsa kommande delar framöver. Jag hade dock föredragit ett större fokus på det psykologiska och de påfrestningar krig för med sig, alltså mer Dear Billy och mindre Tankies.

Trackback-adress