Jag har ju recenserat ett par nummer av Batgirl och tidningen har på kort tid blivt något av en liten favorit. Bryan Miller har hela tiden leverarat storys med skön humor, bra action och fina karaktärsporträtt. Illustratören Lee Garbett har varit nästan lika bra han också. Tyvärr är Garbett inblandad i Batgirl #8, utan här har en trio gästillustratörer (Talent Caldwell, Yvel Guichet coh john Stanisci, tagit över arbetet. Här ligger det stora felet med Batgirl #8. Det ser inte snyggt ut för fem öre utan känns slafsigt och genomstressat från första till sista rutan. I stort sett det perfekta skolexemplet på ordspråket ju fler kockar destå sämre soppa. Ännu sämre blir det när Stephanie behöver ta sig in på ett societetsparty som sig själv och inte som Batgirl. Jag vet inte hur ni ser på saken men jag ser definitivt inte Batgirl som någon vamp med tillgångar i stil med Power Girl. Nej usch! Lee Garbett kom tillbaka fort som attan!

Tack och lov så gör Bryan Miller vad han ska och leverar en bra historia, även om vissa sekvenser inte känns så där jättenödvändiga för storyn som helhet, som räddar det här numret från att bli en total katastrof. Hur som helst så dyker Stephanies ex Tim Wayne (fd. Robin, numera Red Robin) upp och de två tar sig lönnmördare från Ra’s al Ghuls Leauge of Assassins som av någon anledning gett sig efter Leslie Thompkins, en av de få personer som känner till Batman och hans allierades riktiga identiteter. Varför just Leslie har blivt måltavla får vi ingen riktigt förklaring till och det är en av svagheterna oss Miller i det här numret.

Efter att ha varit väldigt positiv angående Batgirl i flera nummer nu så måste jag ta fram pekpinnen och ge nästan samtliga inblandade här ordentlig bakläxa. Bryan Miller kommer lättast undan, trots en och annan miss i manuset, men trio Caldwell, Guichet och Stanisci borde verkligen inte varit stolta över sitt arbete här. Nej, hem till ritbordet med er och träna och lämna tillbaka illustrationsjobbet till Lee Garbett ögonblickligen.

Trackback-adress