Jack Kirby är en av seriehistoriens giganter. Johan recenserade nyligen en biografi om Kirby. Kamandi- The Last Boy on Earth är faktiskt det första jag läser av Jack Kirby. Men garanterat inte det sista. Jag läste först om Kamandi i en intervju med Dave Gibbons om hans och Ryan Sooks version av Kamandi i DC:s Wednesday Comics och blev då sugen på originalet. Kamandi är en rip-off på Apornas planet vilket kommer sig av att en av DC-bossarna var sur över de missade rättigheterna till Apornas planet och gav helt sonika Kirby i uppdrag att skapa något liknande. Apornas planet är ett av de bästa koncepten någonsin och jag är helt såld på det. En rip-off gör mig ingenting. Speciellt inte en underhållande sådan. Vem kan dessutom motstå frasen: Beasts that act like men! Men who act like beasts! See the world of Kamandi: The Last Boy on Earth! Serien har samlats inom ramen för DC Archives, det finns hittills två samlingar och tyvärr verkar det inte bli fler. Det toksnygga omslaget ovan, också det rippat från Apornas planet, är från första numret. Samlingens omslag är betydligt tristare.
Serien handlar om Kamandi som en dag finner att den underjordiska bunker där han växt upp och i vilken han studerat microfilmer över hur jorden var innan den stora katastrofen har attackerats och plundrats av talande vargar! Dessutom har Kamandis morfar/farfar dödats av inkräktarna. Kamandi hämnas men inser att han måste lämna bunkern och ger sig därför ut i en värld som skiljer sig enormt från den han förväntade sig. Världen styrs av tigrar, gorillor och lejon indelade i olika rike! Människan ses som ett djur! Omgivningen blir förundrad över Kamandi, ett djur som kan tala! Lika ofta ses han dock som ett hot som måste tillintetgöras för att de andra djuren inte ska få några idéer om frihet.
Kamandi är snyggt tecknad och Kirby har verkligen lånat friskt lite överallt. Djurens egenskaper följer på människors generella uppfattning om dem, råttor är onda, tigrar stolta och gorillor brutala. Kamandi är en fantastiskt underhållande serie, man måste givetvis köpa att katastrofen lett till att djur går upprätt och i övrigt agerar som människor och att det är den stora katastrofen som är orsaken till detta. Jag hade inga problem med detta utan det var bara att luta sig tillbaka och njuta. Även om själva idén är en rip-off kommer man inte ifrån att Kamandi är resultatet av Kirbys kreativitet där fantasin flödar. Kirby blandar en mängd teman med olika karaktärer och miljöer. Att Kamandi hela tiden stöter på rester av den mänskliga civilisationen är en fet bonus. Ruinporr är aldrig fel. Jag förstår varför Kamandi blev en långkörare. Klassikerstatusen är välförtjänt.
Förlag: DC
Betyg: 4/5
En kul detalj angående Kamandi är, enligt Kirby: King of Comics, att Kirby tydligen aldrig såg filmen Apornas planet utan fick fick filmen återberättad för sig av någon redaktör på DC och utifrån det gjorde han Kamandi. Imponerande!
Jag vet inte om Kamandi är det bästa Kirby har gjort, men den är nog det roligaste att läsa — pojkaktigheten kompenserar den svulstighet som gör en hel del annat en smula jobbigt ibland.
Jag skulle föreslå hans ”Eternals” som nästa Kirby-projekt — överlastad med mytologi blev den, trots att den egentligen var litet _för_ mycket och litet _väl_ utanför Marvel-mainstream-universum, ändå en viktig del av det, förmodligen av själva kraften i visionerandet…
Kamandi är min absoluta Kirbyfavorit. Läste den först som sexåring då jag köpte begagnade nummer av ”Serietidningen” och har varit hooked sedan dess.
Kamandi är bara glatt seriehumör rätt igenom och utan tvekan en Kirbytopp. Själv är jag rätt svag för hans psykedeliska Omac – One Man Army Corps också.
Och så får man ju inte glömma Evan Dorkins roliga parodi ”Kamandi – The Laziest Boy on Earth!”
Ni som är sugen på att läsa mer Kirby bör kolla in DC:s nya Kirby-samlingar med OMAC, Sandman och The Losers (kan ju var kul att läsa originalet nu är när filmversionen start dyker upp på biograferna). Fast mitt tips är att ni kolla in Jack Kirby’s Fourth World-volymerna (fyra till antalet). Det är Jack Kirby i sitt esse.
[…] bli alla 59 nummer framöver. Jag läste Kamandi för första gången för två år sedan och gillade den skarpt. När DC nu storsatsar i höst med med New 52 så saknar jag Kamandi bland alla (för […]