Efter flertalet långdragna förseningar så är Geoff Johns och Ethan Van Scivers revival av Flash i och med nummer 6 slut. Äntligen. Den här serien har helt klart inte varit riktad till mig. Jag har ingen tidigare relation till Flash eller det (förvånansvärt) stora antal speedsters som uppenbarligen rusar runt lite här och var hos DC, och jag är lite på det oklara kring vilket syfte Flash: Rebirth är tänkt att ha. Om syftet har varit att introducera Flash för nytillkomna läsare så skulle jag nog vilja kalla det för ett misslyckande, för om du frågar mig så har det här varken varit särskilt intressant eller spännande för mig som nykomling. Dock, om syftet varit att återuppliva en klassisk karaktär och att skapa en nytändning för alla supersnabba män, kvinnor och barn hos DC så kanske det har funkat hur bra som helst, men det är inte jag rätt person att bedöma. Hur som helst, Flash funkar helt enkelt inte för mig. Jag hade förhoppningen att Geoff Johns precis som i Green Lantern: Rebirth skulle få mig att välja läsa precis allt av Flash i och med den här serien, men jag blir snarare avskräckt.

För det första så lyckas jag aldrig engagera mig i det massiva utbudet av speedsters. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men jag tycker att i princip alla känns trista. Troligen så kan det bero på att jag inte sedan tidigare är insatt i alla släktskap och familjerelationer dem emellan, men jag tror även att det hänger på att alla för mig känns så lika. De har mer eller mindre fåniga dräkter (gammel-Flash med den bevingade potthjälmen kan jag bara inte vänja mig vid) och springer mer eller mindre supersnabbt, men i det stora hela så känns alla, tyvärr, rätt ointressanta.

För det andra så gillar jag inte riktigt konceptet med DC:s speed force (och ännu mindre gillar jag the negative speed force som introducerades i Flash: Rebirth). Jag har alltid tyckt att superfart är en rätt klurig superkraft att bemästra, såväl berättarmässigt som visuellt, och problemet blir ännu tydligare när vi här har flera speedsters som ska slåss. Resultat blir ju bara att de jagar varandra. Jättefort. Blanda sedan in deras förmåga att springa bakåt och framåt i tiden medan de försöker få fatt i varandra så hamnar vi snart i tidsparadoxer som för mig känns både svårbegripliga och krystade.

Avslutningsvis så vill jag bara påpeka att jag såklart kan ha fel. Flash: Rebirth kanske är en fullständigt fantastisk serie om supersnabba killar och tjejer, men för mig som DC-rookie så känns det mest som en förvisso färgsprakande men ändock rätt rörig serie som inte lyckas väcka mitt intresse. Den började bra men blev sämre med tiden. Trist för mig.

Trackback-adress