Osamu Tezuka är en av de verkligt stora serieskaparna genom tiderna och han var sanslöst produktiv. Hans betydelse för mangan kan inte överskattas. Numera finns många serier av honom översatta till engelska men ingen till svenska. Några av hans mest kända serier är Buddha, Phoenix och Astro Boy. Jag har enbart läst de två första volymerna av Phoenix tidigare, framförallt den andra är ett mästerverk. Mer info finns på Wikipedia. Adolf som först gavs ut i Japan i början av 80-talet har getts ut på engelska av Viz och alla delar utom den första, oturligt nog, finns att beställa. Jag har läst de tyska utgåvorna från Carlsen där alla fem albumen går att beställa. Totalt över 1000 sidor. Na gut.

Adolf handlar om tre män som alla heter Adolf och vars öden är sammanlänkade. Den ene är den tyske diktatorn Adolf Hitler, den andre tysk-japanske Adolf Kaufmann och den tredje är den tyske juden Adolf Kamil. De två sistnämnda är bästa vänner i Kobe men deras vänskap sätts på prov av den ökande antisemitismen i Tyskland. Kaufmann är son till den tyske generalkonsuln och Kamil till en judisk bagare. Den judiska gemenskapen i Kobe har fått vetskap om att det finns dokument som visar att Hitler har judiskt blod i sig. De vill offentliggöra det för att stoppa nazisterna samtidigt som nazisterna gör allt för att stoppa det i samarbete med japanerna. Kaufmann och Kamil får båda vetskap om det i första delen. Den verkliga huvudpersonen är dock inte Adolf, Adolf eller Adolf utan Sohei Toge, en japansk journalist vars bror mördas i Berlin på grund av dokumenten samtidigt som han själv bevakar de olympiska spelen.

Brodern har kommit över de hemliga dokumenten och Toge gör det till sin livsuppgift att offentliggöra dessa. Andra världskriget närmar sig och dokumenten om Hitlers ursprung kommer att förändra livet för samtliga inblandade. Ovanstående är inledningen till serien och jag vill inte avslöja mer för att inte spoila något. Varje del åtföljs också av en kronologi med fakta över vad som hände det år då händelserna i serien utspelar sig.

Tezuka tecknar Adolf i en cartoonig stil som ibland skär sig med det allvarliga och tunga innehållet och som kan avskräcka den som inte gillar manga. Det är dock mest markant i de första delarna för att sedan tonas ner. Annars finns det givetvis inget att anmärka på vad gäller teckningarna, känslor förmedlas väl och stämningar byggs skickligt upp. Siddispositionerna är rätt konventionella överlag men de fungerar väl. Tezuka förmår att skildra tidsandan och miljöerna på ett trovärdigt sätt, även de delar som utspelar sig i Tyskland. Vad gäller själva berättelsen så är det lite segt i början, det är först i tredje albumet som det hela tar fart i och med kriget och det ökande lidande det för med sig. Det centrala temat är bevara sin mänsklighet, i den mening att mänsklighet är något positivt vilket iofs kan ifrågasättas efter att ha läst Adolf. Att tro på och göra det rätta och värna sina medmänniskor.

Tezuka är kritisk mot militarismen och den blinda tron på överheten. Serien kan i vissa delar läsas som en drift med dessa företeelser även om satiren är underordnad huvudberättelsen. Japanerna förefaller liksom tyskarna ha haft en vämjelig vurm för uniformer. Med risk för att spoila avslutningen så är den intressant och har bäring även på en pågående konflikt i världen då den visar hur det tidigare offret senare själv kan bli förövare. Serien blir som sagt bättre på slutet och den ger även en intressant inblick i Japan under andra världskriget. Ett fascinerande epos över tre personer vars öde är sammanlänkat.

Trackback-adress