Älska steampunk! Fast det blir ju lite fel när det gäller superproduktive Warren Ellis senaste project, Captain Swing and the Electrical Pirates of Cindery Island (som jag hädanefter kommer att kalla Captain Swing kort och gott), för som Ellis själv påpekar: ”It’s not steampunk, it’s electrical”.

Captain Swing är klassisk Ellis, blodgäggäckel-våldsamheterna börjar redan på en fet splash page på s 2, och sen tuffar det på med svordomar, sjövilda jaktscener och utspejsad retro-SF i skön förening. Det hela utspelar sig i ett alternativt 1830 där någon (möjligen titelns Captain Swing) håller på att mörda poliser på slibbigaste vis. Ellis kör med ett kul grepp för att introducera världen: då och då varvas seriesidorna med rena text-sidor (dock interpunkterade av stämningsfyllda tidstypiska illustrationer av oidentifierbara maskindelar) som förklarar fenomen i världen med torr historikerprosa. Fuskigt att sköta expositionen på det sättet kan man tycka men i Captain Swing funkar det över förväntan – särskilt eftersom den torra historikerprosan gradvis förvandlas till en distinkt berättarröst med en egen agenda. Snitsigt värre av Ellis och ännu ett uttryck för hans intresse för metafiktion.

Raulo Caceres illustrationer passar Ellis elektropunk-skapelse väldigt bra: skuggigt och mörkt, mycket närbilder på arga ansikten (varför är Ellis figurer alltid så arga förresten?) och halvbilder på folk som springer eller skuttar över hustak. Det relativa underskottet på wide shots och överblicksbilder, kombinerat med en väldigt traditionell rutkomposition skapar en tät och komprimerad actionstämning som väl kan mäta sig med det bästa Ellis presterat i den genren (se vidare Planetary och Authority). Caceres påminner om en mer tuschindränkt Phil Jimenez (vilket är en komplimang) och han är verkligen bra på att tolka Ellis många konstiga teknoprylar – designen av Captain Swing himself och hans flygande båt är redigt läckra och gör nästan i sig själva serien köpvärd (fast det kanske jag säger bara för att jag har en fäbless för höga hattar, en huvudbonad rikligen förekommande i Captain Swing).

Jag är kort sagt såld. Jag kommer följa denna fyradelars miniserie i sin helhet. Ser också fram mot lite mer personskildring vad det lider; sådan saknas nämligen eller är tämligen skissartad i detta första nummer. Fast efter en sådan actionmässig knockoutöppning kan jag förlåta Ellis denna brist och ge mig till tåls till kommande nummer. Rekommenderas.

Trackback-adress