Pilot Season är ett jippo från förlaget Top Cow som nu är inne på tredje året. Förlaget släpper fem eller sex ”förstanummer” av vad som skulle kunna bli en miniserie eller en ongoing, och sen får folk rösta om vilken serie som ska bli just en miniserie/ongoing. Första året presenterades detta som en sorts talangtävling för att hitta nya författare, men i år har man frångått det formatet till förmån för vad som bäst kan beskrivas som ”Kirkmania”: Robert Kirkman (Walking Dead, Invincible, Marvel Zombies) lanserar fem olika seriekoncept i fem förstanummer. Hoppas det går bättre för Kirkman än andra Pilot Season-deltagare: så värst många nya serier har tävlingarna inte resulterat i, trots den påstådda baktanken.

Murderer är alltså ett av dessa koncept (övriga titlar är Stealth, Demonic, Stellar och Hardcore, läs mer här)- en one-shot som kanske kommer utvecklas beroende på hur det går i tävlingen och på Top Cow-redaktörernas humör. De fem serierna ges inte ut samtidigt (den sista, Hardcore, kommer inte ut förrän i mars) så utan att ha någon annan Pilot Season-Kirkman-skapelse att jämföra med så kan jag enkelt säga – ja, jag skulle fortsätta köpa Murderer om det blev en miniserie/ongoing av det.

Titelfiguren i Murderer är Jason Sparks. Han är telepatisk men kan inte kontrollera sin kraft: han hör ständigt andras tankar runt om sig. Detta har gjort honom asocial och mer än lovligt galen. Det enda sättet för honom att få tyst på rösterna är att döda någon, då sätts hans telepati ur spel i några timmar. Jason försöker så gott han kan att bara döda ”dåliga” människor, d v s andra mördare och våldsdådare. I Pilot Season får vi följa med honom på ett typiskt (?) sådant uppdrag.

Kirkman är en bra historieberättare och han sätter konceptet på några få sidor: Jasons kraft är en förbannelse, den hindrar honom från att umgås med andra människor och håller på att driva honom till vansinne. Kirkman väcker sympati för Jason utan att ursäkta hans handlingar (särskilt mycket i varje fall… lite vigilanteromantik kan Kirkman inte hålla sig ifrån), och de få relationer han trots allt har (med sin farmor som han bor hos och med kvinnan han räddar från att mördas) har klar potential att utvecklas. Det finns också antydningar om att Kirkman kommer att utveckla den moraliska kärnan i serien, något man verkligen får hoppas på om detta blir ett permanent inslag i seriefloran. Nelson Blake II illustrerar kompetent men inte sensationellt; klara mangainfluenser men inte så det stör en mangaallergiker som jag.

Murderer verkar efter ett nummer ha potentialen att bli en eländesfest med samma ton av permanent desperation som Kirkmans Walking Dead, vilket är ett gott betyg – blir det fler nummer räknar jag med att strimman av hopp som presenteras i slutrutan kommer att försvinna på något obehagligt sätt. Kort sagt: Murderer lyckas med sitt uppsåt, för jag blir nyfiken på vad som kommer hända med huvudfiguren och hur Kirkman kommer utveckla historien. Köp om du har pengar över och gillar Kirkman.

Trackback-adress