Då var det dags att ge sig ut på lite minerad mark vilket innebär en recension av senaste Fantomen bara dagar efter att jag lanserat mitt experiment kring den 21:e Fantomens död. Nr 3-4 är ett fläskigt dubbelnummer och innehåller äventyret Draktronen av Jens Hansegård och Heiner Bade som handlar om hur Fantomen hamnar i Kina och slåss mot gravplundrare. Dessutom bjuds det på Thorgal, Blixt Gordon, Texas Jim, King vid gränspolisen, Söndagsklassiker och Latigo. Dessutom är det dags för den första jubileumstävlingen där förstapriset är legendaren Rolf Gohs signerade omslagsoriginal till Fantomens Julalbum 1959. Inte nog med att det är ett stycke seriehistoria, det är dessutom snyggt! Nu blir det till att ta en titt i Splash från början av 90-talet för att garanterat ge in rätt svar. För er som inte har den kan jag rekommendera suveräna Fantomenindex.
Draktronen är ett underhållande äventyr med idel klassiska ingredienser: gravplundrare, slemma försäljare av kulturarv, övernaturligheter och en snygg kvinna. Det är alltid kul när Fantomen lämnar Bengali för lite mer otippade länder. Ett tidigare besök av Fantomen i samma världsdel resulterade i den riktigt bra trilogin Djävulens broderskap i Fantomen 17-19/84. Hansegårds manus är rätt bra men jag tycker han skulle ha gjort mer av att en vän till Fantomen som han gett det goda märket blivit dödad. När Fantomen får reda på vännens död reagerar han knappt, rimligtvis borde Fantomen bli heligt förbannad och ledsen och göra skäl för sitt tidigare tillmäle Hämnaren. Bade är en habil tecknare men tyvärr långt ifrån de kraftfulla glansdagarna i slutet på 70-talet då hans stil hade en helt annan schvung. Det största problemet är att lite väl mycket handling kläms in på 31 sidor. Äventyret hade nog mått bra av att få utvecklas på det dubbla, det hade gett ett helt annat utrymme för den bra grundidén att utvecklas.
Thorgal-äventyret Bågskyttarna som publiceras i sin helhet är förstås riktigt bra som de flesta Thorgal-äventyr. Det är extra intressant att han här för första gången stöter på den vackra men ack så onda Kriss från Valnor. Ett möte som får stora återverkningar på Thorgal och hans familjs framtid. Thorgal är en väldigt grym serie men jag tycker ändå att den passar in i Fantomen som riktar sig till ett brett åldersspektrum. Jag vet dock inte om t.ex. en sjuåring egentligen ska läsa Thorgal på grund av alla grymheter. Men det kanske är jag som är lättskrämd.
Blixt Gordon-episoden Circae är den sämsta hittills i jubiléet. Kvinnosynen lämnar en hel del att önska minst sagt och hela episoden är fruktansvärt tråkig. Jag hoppas att detta var en av de sista Blixt-episoderna för det här är mest ett slöseri med papper. Som en del i tidningens sextioårsjubileum så publiceras en kortare episod av King vid gränspolisen och svenska serien Texas Jim. Jag vill minnas att King var rätt utskälld under de år då den gjorde sin sista vända i Fantomen under åttiotalet och jag kan förstå varför även om jag tycker att den är rätt trevlig och jag gillar teckningsstilen. Ett längre äventyr med King tycker jag hade varit på sin plats och då gärna ett med mer spänning och lite skurkar. Texas Jim har jag inte läst tidigare men det var en trevlig bekantskap, snyggt tecknad och kul att den är svensk. Just som utfyllnad i dubbelnumren tycker jag att serierna fyller en funktion och är ett intressant stycke Fantomenhistoria. Dessutom är bakgrundsinfon som åtföljer dem välkommen och bra skriven. ”Söndagsklassikern” Diamantbägaren är rätt kass och ett typexempel på hur tråkiga Lee Falks senare äventyr är. Latigo gör mig inte heller glad. Men totalt sett så var det här ett bra nummer i nästan alla delar.
Betyg: 3+/5
