Franska science-fiction serier översatta till ett läsbart språk blir allt vanligare. Förra året gav Albumförlaget ut första delen av Metabaronerna och i december gav Faraos Cigarer ut den samlade Inkalen. Är månne en våg av franska sf-serier på ingående 😉 Troligtvis inte men även utanför våra breddgrader finns det franska sf-serier för den som är intresserad. Cinebook har gett ut några stycken och jag beställde i december de två delar av Sylvain Runberg och Serge Pellés Orbital, Scars och Ruptures, som getts ut på engelska, på franska finns ytterligare en del utgiven, Nomades.

Orbital handlar om människan Caleb Swany och sanjarren Mezoke Izzuoa som är agenter i den galaktiska konfederationens tjänst. Caleb bevittnade som ung ett terrorattentat inför en omröstning om huruvida mänskligheten skulle ansluta sig till rymdvarelsernas konfederation eller ej i vilket hans far omkom. Mezoke är sin tur en av de få sandjarrer som överlevde en attack från människorna som nästan innebar att de utrotades på grund av människans jakt på energi. Konfederationen som består av hundratals olika raser av rymdvarelser har varit tveksam till att bjuda in människorna på grund av deras våldsamhet. Caleb och Mezokes första uppdrag blir att försöka mäkla fram ett avtal mellan jävloder och människor som tillåtits kolonisera en måne tillhörande jävloderna. Både bland människorna och jävloderna finns det grupperingar som hellre vill ha krig än ett avtal och dessutom finns det otäcka saker på månen.

I Orbital är mänskligheten en ras som ses ner på av de andra raserna på grund av mänsklighetens våldsamhet och girighet. De fridsamma sandjarrerna utrotades nästan i människans jakt på energi. Parallellerna till Avatar som jag såg igår är uppenbara. Mänskligheten för ond bråd död med sig när den kommer ut i rymden. Om man tittar på vad vi gjort mot varandra så är det nog en rimlig slutsats att vi skulle bete oss just så om vi stötte på andra varelser. Förhoppningsvis stöter vi aldrig på andra livsformer eftersom vi mest sannolikt kommer att ha ihjäl dem. Jag ska inte filosofera vidare kring detta även om det är intressant, det här är ju en serieblogg och jag är ingen stor (eller ens liten) filosof.

Är då Orbital en bra serie? Nja, blir svaret. Historien som berättas i de två första delarna är alltför enkel och jag har läst/sett liknande många gånger tidigare. Inte är den spännande heller. Jag tycker dock att karaktärerna inte är så klyschiga som de lätt kunnat bli och det i sig lyfter serien lite grann. Den är dock i likhet med Metabaronerna rätt pratig trots en hel del action. Pellés teckningar är okej men efter att ha läst Metabaronerna känns de som en blek kopia. Jag hade velat läsa mer om Mezoke eftersom sandjarrerna, trots att man inte får veta så mycket om dem, är bland de mest fascinerande och snygga rymdvarelser jag stött på i serier eller på film. Om du vill läsa Orbital så beställ båda delarna på en gång, den ena är meningslös utan den andra.

Avslutningsvis lite länktips: På Comics Bulletin finns en intervju med Sylvain Runberg och Simon säger har påbörjat en minst sagt ambitiös genomgång av Cinebooks utgivning.

Trackback-adress