Brasilianska serieskaparna och tvillingbröderna Gabriel Bá och Fábio Moon har en ny miniserie (10 delar) på Vertigo med titlen Daytripper. Gabriel Bá har som ni kanske vet tidigare blivit känd som illustratör för popstjärnan Gerard Ways serie Umbrella Academy (en samlingsvolym tidigare recenserad av oss på shazam.se här), men bröderna har varit aktiva länge och publicerat sig flitigt i hemlandet såväl som i USA.
Daytripper är en serie med ambitioner. Vi följer historien om dödsruneförfattaren Brás de Oliva Domingos via tio viktiga dagar i hans liv, och att döma av de förhandstittar man kan finna hos DC kommer serien hoppa fram och tillbaka i tiden genom de 10 numren. Första numret är välkomponerat och det märks att Bá och Moon jobbat med serien i ett antal år – ingenting lämnas åt slumpen och berättarstrukturen är genomarbetad på gränsen till överdrivet strikt. ”Lekfull” kan man säga om många andra serier, knappast så den här: även om jag efter första numret inte har någon koll på vilken historia det är Bá och Moon vill berätta, så råder det inget tvivel om att de har koll – de har bara inte velat ge läsaren en fingervisning än. Därför är jag kluven till Daytripper: det är vältecknat och välberättat, jag gillar greppet att huvudpersonen är en simpel nekrologförfattare (vi som läsare får ta del av dödsrunorna, ett väldigt polerat berättartekniskt grepp) med en litterär superstjärna till far – men det blir liksom lite… själlöst?
Det känns lite småaktigt att klaga på en serie för att den är för välberättad (särskilt så här i jultider!), så jag får avsluta med att säga att det är alldeles uppenbart att Bá och Moon vet vad de vill och de är i kreativ toppform – så jag får helt enkelt lita på dem och tro att serien kommer lossna och ge lite mer spelrum åt fantasin i kommande nummer. Upplägget verkar trots allt lovande, så även om Daytripper inte griper tag (snarare puttar den en lätt på axeln, lite distanserat och blasé sådär) i första numret, kommer jag ändå följa den i ett par nummer till. Huvudpersonen Brás är inte någon man omedelbart kan relatera till, men jag ser i alla fall fram emot att få lära känna honom bättre. Fler recensioner kommer att följa.
Illustration: Gabriel Bá, Fábio Moon
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 3++/5
[…] som hängde här under mellandagarna har säkert redan läst Henriks recension av det här numret, men då Daytripper är en serie som jag i vanliga fall inte läser så tänker […]
Jag har själv inte läst hela serien ännu. Tänkte vänta till april då den kommer ut på trade, sen be min kollega att köpa in den om den får tillräckligt många metaforiska rosor öst över sig av kompisar, kritiker, kollegor, etc. Den ser dock onekligen lockande ut, redan vid första ögonkastet. Vad gäller berättelsen i sin helhet tycks den påminna om filmerna ”Mr Nobody” (2010) och ”The Fountain” (2006) (finns även som seriebok – ser ut att vara awesome). Vad som gjort mig intresserad är hur splittrad respons den fått: 10/10 av Popmatters, som kallar den för det mest revolutionerande som hänt serievärlden sedan sekventiella grottmålningar, typ. Nej, men allvarligt talat kallar dem den för ”gamechanging.” Och IGN säger, ”(A) heartfelt saga about one man finding his way in the world . . . emotionally satisfying,” och ger den 8,5 i betyg. Popdose recension låter som DHARMA-applikant som fortfarande inte accepterat det allra sista avsnittet av Lost eftersom det inte gav en fullständing lösning på alltihop eller visa den tidsresande isbjörnens flashback-äventyr i Sahara. Den negativa recensionen gör mig bara ännu mer nyfiken. Jag gillar tvetydiga slut, vilket jag förstått ”Daytripper” har. Mysterier och frågor är långt mer intressanta och fantasi-tändande än didaktiska förklaringar och pedantiska svar.
Det här blev en längre kommentar än jag hade planerat. Sorry. Vad jag ville komma fram till var egentligen bara att jag ser fram emot en fullständig recension av ”Daytripper” nu när #10 kommit ut och detonerat hjärtan och smält hjärnor världen över.
Keep keepin’ on! Ni gör ett fantastiskt jobb!