Babian är Sveriges mest långlivade och enda? webbantologi med tecknade serier, utgivningstakten är fyra nr per år. Temat i nr 15 är Personligt. Medverkande: Berit Viklund (omslaget här intill), Mikael Sol (även redaktör tillsammans med Adam Boman), Johannes Torstensson, Maja Zetterberg, Mika Lietzén, Daniela Wilks, Marcus Ivarsson, Sara Hansson, Tom Waldton och Tinet Elmgren.

Berit Viklund har tecknat Dr Spex på semester som skildrar ett möte mellan den som jag förmodar gett namn åt titeln och en kvinna. Dr Spex upplevde jag först som en man och blev därför förvånad när det var en kvinna, Dr Spex är dock inledningsvis mest könlös jag blev alltså överraskad. Lite trist att jag förutsatte att Dr Spex var en man, jag är lite besviken på mig själv.

Mikael Sol har gjort en  serie om ätstörningar och psykiska problem som han drabbades av under gymnasiet, det är snyggt och självutlämnande utfört. Teckningsstilen är en helt annan än i hans Till alla jag legat med. Bra är det hursomhelst.  I Min kusin Nima lyckas Johannes Torstensson på ett sätt som känns äkta (utifrån namnet borde han ha lika stor koll på hur det är att ha två ”hemländer” som jag) skildra en ung iransk killes svårigheter att hitta sin identitet, något som ställs på sin spets när hans kusin dör i samband med protesterna i Iran. Dagsaktuellt och medryckande. Maja Zetterbergs Vänsterhandsdagboken är gissningsvis ett experiment där högerhänta Maja tecknat med vänsterhanden. Ett jobbigt och ganska ointressant experiment. Lite småirriterande är att jag som är vänsterhänt tecknar sämre med vänster hand än Maja.

Mika Lietzén har gjort en småputtrig serie som han tuschat trevligt om ett pinsamt barndomsminne. Han sa helt enkelt fel och det är något som de flesta kan relatera till. Daniela Wilks tecknar i en stil jag inte gillar så mkt men jag kan inte förklara varför riktigt. Hennes bagatell om ett krogragg med överraskande slut är dock lite småkul. Marcus Ivarssons dynamik är lite väl pretto även om jag antar att det handlar om olika sidor av en relation. Sara Hanssons serie är betitlad Dagbok och är egentligen två serier. En där hon mår dåligt av stress/krav och en om midsommar. Båda är bra men framförallt gillar jag hennes färgläggning som är på pricken. Tom Waldtons Bob Marleys tårar är nog konstigast av alla i nr 15 men så är det också en dröm och Tom är inte direkt ensam om att drömma konstigt. Tinet Elmgrens serie Ur min dagbok är litet stycke självutlämnande seriemagi om ett förhållande som inte blivit vad hon hoppats på och en älskad som beter sig som en skit och det svåra i att göra slut. En serie som berör. Snyggt tecknat i hennes karaktäristiska stil och tillsammans med Mikael Sols bidrag det klart bästa i nr 15.

Trackback-adress