Zorn & Dirna är en fransk fantasyserie som här i Sverige ges ut av Albumförlaget. Av upphovsmännen är rimligtvis Jean-David Morvan den ende som är känd för en bredare allmänhet eftersom han skrivit manus till de senaste Spirou-albumen som översatts till svenska. Första delen, Valsverken, gavs ut i våras. Ett utdrag ur Kronprinsen och räven finns här. Zorn & Dirna handlar om en värld där döden besegrats och fångats i en spegel. Kungen som fångade döden befinner sig på en hemlig plats med spegeln och åldras inte längre. Det gör däremot den vanliga befolkningen men de dör inte utan ruttnar sakta men säkert. Därför måste de avlivas genom att halshuggas i valsverken. Detta innebär dock att den som dödar dem får ta över deras själar vilket skapar en del konflikter hos de stackars satar som utför arbetet.

Huvudpersoner i serien är syskonen Zorn och Dirna, som är i tio-årsåldern skulle jag tro, som har en magisk kraft som innebär att de faktiskt kan ta död på en människa genom beröring. Zorn och Dirna har genomgått sin träning i ett slott och ska nu ut på ett okänt uppdrag som dock får ett abrupt slut när de i första delen har ihjäl sin otrevlige läromästare, istället får de följa med zombiejägaren Seldnör och hamnar till slut i valsverken där en av de som halshugger folk tar tag i dem och ger dem en bamsekram och säger sig vara deras mamma 🙂 I andra delen får man stifta bekantskap med den synnerligen vidrige Kronprisen och hans tillika vidriga tama räv. Både borde varit döda sedan länge men hålls genom långa bad vid liv. Zorn och Dirna skiljs åt i valsverken och en hel del klarnar vad gäller Seldnör och man får även en bakgrund till vad som hänt Seldnör och deras mor som nu delar kropp med en massa andra. Utöver det ges några grymma inblickar i hur grym världen där ingen kan dö är.

Jag var lite kluven till första delen trots att jag tyckte den var rätt bra. Jag tyckte inte riktigt att teckningarna harmoniserade med berättelsen men jag förstår inte varför nu när jag läser andra delen. Ondskan skyms inte av den för det mesta glättiga teckningsstilen. Det finns dock en del humor som lättar upp denna annars nattsvarta berättelse vilket behövs. Att deras mamma dominerar bland själarna i en fånges sjukligt överdimensionerade kropp är kul och tragiskt på samma gång. I Zorn & Dirnas värld finns ondskan i överflöd och det är förbannelsen att själen inte kan lämna jordelivet ens vid döden som lett till det. Jag börjar mer och mer tycka att det är en rätt lysande idé Morvan kommit på tillsammas med Yann Legal. Teckningarna var bra redan i förra albumet men färgläggningen är ännu bättre i den andra delen. Den andra delen är definitivt bättre än den första och historien har djupnat och därmed blivit intressantare och detta beror till stor del på att karaktärerna presenterats mer ingående. Jag har på känn att tredje delen kommer att vara ännu bättre än denna 🙂

Trackback-adress