Jag hade varken läst eller hört talas om engelsmannen Garen Ewing (Dallas-vibbar :)) eller The Rainbow Orchid innan jag läste om den på en amerikansk blogg. Serien har en riktigt amibitiös hemsida och Ewing har tydligen stora planer (Ewings brukar ha det).

Ewings inspirationskällor är H. Rider Haggard, Arthur Conan Doyle, Jules Verne, Edgar P. Jacobs, Yves Chaland and Hergé. Det ger en fingervisning om vad han vill uppnå. Ewing påbörjade arbetet med serien redan i slutet av 90-talet men det var först i 00-talets mitt som det började hända saker på allvar och 2008 köpte Egmont rättigheterna. The Rainbow Orchid är planerad att omfatta tre delar på vardera 40 sidor och efter det hoppas Ewing få möjlighet att tecka fler äventyr med Julius Chancer.

The Rainbow Orchid utspelar sig i slutet av 20-talet i framförallt Storbritannien och handlar om Julius Chancer som är assistent åt Sir Alfred Catesby-Grey, tillsammans spårar de upp antika föremål. Det är snart dags för den årliga orkidé-tävlingen och missförstånd/rykten leder till att andra tror att de innehar The Rainbow Orchid, en legendarisk blomma. En desperat lord är rädd att förlora ett vad mot en ”vän” med skumraskaffärer inför just orkidétävlingen vilket leder till att Julius ger sig av med lordens dotter, filmstjärnan Lily Lawrence med destination Pakistan för att söka efter orkidén för att rädda familjens förmögenhet och ära undan Urkaz Grope. Dessutom vekar en herre vid vad som verkar vara någon form av statlig organisation intresserad av vad som sker. Upplagt för raffel och mystik alltså.

Det ska direkt sägas att det här är ingen ny Tintin men det är å andra sidan inte lätt att nå upp till Hergés nivå. Ewing behärskar klara linjen-stilen mycket bra. Snyggt och klassiskt. Historien i sig innehåller en rad välkända element som vacker filmstjärna på vift, ung modig äventyrare, aristokrat i trubbel och skum affärsman som vill sätta käppar i hjulet. Det är alltså inget nytt under himlen men Ewing förvaltar arvet efter klara linjens mästare väl. Persongalleriet är till stora delar rätt slätstruket men har å andra sidan alla möjligheter att utvecklas framöver. Första albumet känns också väldigt mycket som en startsträcka, Ewing vet hur planet ska lyfta men det är först framöver det blir luftakrobatik. Sammanfattningsvis ett bra klassiskt äventyr med lagom dos humor, exotism och just äventyr. I slutet finns även en trevlig bonus i form av affischer (som den sovjetiska pastischen här intill) och annat med karaktärerna från serien som ytterligare visar att Ewing verkligen lagt ner sin själ i det här. Jag vill gärna läsa mer om Julius Chancer.

Trackback-adress