Arkiv för november 2009

Recensioner

Punisher #11 – eller har Rick Remender gått helt bananas?

torsdag 26 november, kl 21:50 av 10 kommentarer

punisher_11_coverFör drygt ett år sedan gjordes en nylansering av en reguljär Punisher-tidning i det vanliga Marvel-universumet. Alltså inte någon alternativ version likt den framgångsrika ”sex droger och rock’n’roll”-variant som Garth Ennis skapade för Marvels vuxenserielinje MAX. Hur mycket den nya tidningens tillkomst hade att göra med den Punisher-film som lanserades samtidigt går bara spekulera i, men det behövs inte direkt en hjärnkirurg för att se sambandet.

Författaren Rick Remender fick tillsammans med tecknaren Jerome Opena uppdraget att sjösätta den nya Punisher. Remender hade tidigare skrivit en del saker för Dark Horse och Image Comics och Opena var relativt okänd. De skapade i första arcen Living in Darkness en mörk och ruff historia om hur Frank ”Punisher” Castle försöker lönnmörda Norman Osborne. Osborne hade som en effekt av slutet på förra sommarens stora crossover Secret Invasion just tillsatts som högste chef i Amerikas högsta säkerhetsorganisation H.A.M.M.E.R. Arcen passade som en utmärkt del av Marvels efterkommade stora storyline Dark Reign. Att Castle genomskådade Osborne och såg honom som en vanlig maffiaboss istället för en vanlig politiker kändes som en naturlig reaktion från karaktären. Att lösningen på problemet var en kula i pannan likaså. Openas mörka och skitiga teckningar passade dessutom både serien och karaktären perfekt. Living in Darkness kom som en blixt från klar himmel och var en av årets första stora överraskningar.

I den andra arcen Dead End bytes Opena ut mot tecknaren Tan Eng Huat. En kompetent tecknare, men inte med samma klass som Opena. Inte heller manuset höll samma klass. Efter mordförsöket skickade Osborne sin förbundsvant The Hood efter Castle. The Hood, en småtjuv som blivit besatt av demonen Dormammu och fått magiska krafter väckte ett antal av Punisher döda fiender till liv och gav dem alla ett ultimatum. Castles’ huvud på ett fat eller återvända till graven. Redan här märktes det att Remender tappat spåret. Att blanda ihop karaktären Punisher, som vanligtvis rör sig i den kriminella undre världen, med skräck och annat övernaturligt var inte helt lyckat.

Dead End följdes upp av one-shoten Dark Reign – The List: Punisher. The List var det slutgiltiga beviset på att Remender verkligen förlorat det. Trots John Romita Jrs medverkan blev det en rejäl flopp. Kanske inte så mycket i själva serien utan i hur den slutade. Remender valde att ta död på Punisher. Rent handgripligen genom att Daken, Wolverines son och medlem i Dark Avengers, skär honom i bitar. Bokstavligt talet. Huvud, armar och ben, chop chop. Och det är nu det börjar bli konstigt.

Remender har valt att följa upp The List med att arcen Frankencastle. Ja det är helt rätt det ni tänker. Frank Castles upphuggna kroppsdelar sätts ihop och väcks till liv, likt ett Frankenstiens monster. Frågan man ställer sig är om Marvels redaktörer satt och sov när Remender presenterade den här storyn? Var det ingen som kunde se förbi ordleken och inse att Punisher som Frankensins monster var en usel idé? Från att förstått och vetat hur karaktären ska utnyttjas på rätt sätt, till att totalt rasera den. Allt under ett år. Det är fan starkt gjort av Remender. Inte ens tecknaren Tony Moore kan rädda den här serien. Moore är mest känd för att skapat dunder succén The Walking Dead tillsammans med Robert Kirkman.

Ni som läst denna, vad tycker ni? Håller ni med? Eller tycker ni att det fullständigt flyger?

Manus: Rick Remender
Illustration: Tony Moore
Tusch: Tony Moore
Färgläggning: Dan Brown
Förlag: Marvel
Betyg: 1/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Fantomen #25-26/2009

torsdag 26 november, kl 21:19 av 1 kommentar

fantomen2526Årets sista nummer är ett dubbelnummer med ett riktigt schysst omslag av Velluto och Mattozzi. Rimligtvis årets snyggaste och en solklar vinnare av årets omslag. Cernwulfs gladiatorhjälm måste vara en av de tuffaste Fantomen-accessoarerna. Trilogin om just Cernwulf avslutas i och med detta nummer med sista delen Öknens vargar. Cernwulf ger sig ut på jakt efter Valpurgia, ränksmiderskan som låg bakom hans älskades död. Cernwulf blir tillfångatagen och satt som galärslav men blir fri och jakten får sin upplösning i en borg i Judéen.

Romerska legender är ett av de bättre sammanhängande äventyren de sista åren. Första delen var nog den bästa men den sista delen är bra även den. Leppänen kommer bäst till sin rätt i historiska äventyr och Reimerthi lyckas få till ett vettigt avslut även om ingredienserna känns igen. Noteras kan att Romerska legender har varit betydligt blodigare än vanliga Fantomen. Cernwulf är inte Fantomen och därför inte på samma sätt förhindrad att bruka dödligt våld.

Fortsätt läsa Fantomen #25-26/2009

Manus: Claes Reimerthi
Illustration: Kari Leppänen
Förlag: Egmont Kärnan
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

Shazams Årskrönika 2009, del 1

torsdag 26 november, kl 19:31 av 0 kommentarer

2009 börjar närma sig sitt slut och det börjar bli dags att sammanfatta serieåret 2009. Här på Shazam kommer vi göra detta genom att idag starta en ny artikelserie. En gång varje vecka fram till nyårsafton kommer någon i redaktionen att publicera sin personliga årskrönika om vad de har tyckt varit bäst, sämst, minnesvärt, etc. under 2009 och kanske även lite om vad vi kan se fram emot under 2010. Först ut i Shazams årskrönike-följetong är undertecknad.

Vad har varit bäst under serieåret 2009? Vad har stuckit ut ur mängden och varit minnesvärt under det gångna året? Självklart så har ju det bästa varit att Shazam.se i mars slog upp dörrarna och har växt sig större än vad jag hade kunnat tro när vi startade. Riktigt roligt! Men nog med de personliga ryggdukningarna. Här följer mina tankar om 2009 utifrån några olika kategorier.

Fortsätt läsa Shazams Årskrönika 2009, del 1

Skriv en kommentar
Allmänt

Galen i Tintin

onsdag 25 november, kl 22:49 av 4 kommentarer

Robot6 hittade jag följande video om en Tintin-samlare som ägnat lite tid åt sin hobby. Årets Shelf Porn? Kolla in kläderna 🙂 Lätt månadens hjälte!

Skriv en kommentar
Recensioner

Beasts of Burden #1-2

tisdag 24 november, kl 19:14 av 4 kommentarer

Det är faktiskt snudd på tjänstefel att jag väntat så länge med att recensera Evan Dorkins och Jill Thompsons Beasts of Burden. Sällan har väl en indieproduktion varit så efterlängtad, omtalad och hypad. Evan Dorkin har fett indiecred efter en lång karriär som sträcker sig från musikaliska SF-såpoperan Hectic Planet (det var mest den som gav Dorkin en Eisner för ”Best talent deserving wider recognition” 1995) via anarkistiska geni-komedierna Milk & Cheese (för vilken Dorkin fick en Eisner igen 1996) och Dork! (Eisner 2002, en belöning som enligt egen utsago gav Dorkin ett nervsammanbrott som nästan tvingade honom lägga ned tidningen) till en omtalad och otursförföljd miniserie för Marvel (Dorkin nämner en del om detta i en intervju här) samt en hel del BoB1TV-författande (bl a för Superman: The Animated Series och Space Ghost Coast to Coast). Jill Thompson å sin sida är precis inte mindre meriterad: hon slog igenom som illustratör av Neil Gaimans Sandman 1991 (på kanske den bästa story arcen i hela Sandman, Brief Lives) gick vidare med Vertigo-uppdrag för Grant Morrisons Invisibles, etablerade sig som tung indie-skapare med sina Scary Godmother-serier i slutet av 90-/början av 00-talet och har sedan skrivit och illustrerat läckra barnböcker vid sidan av serieskapandet.

Här är konceptet (och redan på idéstadiet fattar man att det här är något alldeles extra): i den lilla staden Burden Hill händer det allehanda ockulta konstigheter. Som tur är skyddas staden av ett väl (nåja) sammansvetsat team av ockulta detektiver. So far, so Hellblazer, säger ni. Hm, nämnde jag att detektivgänget består av några av stadens husdjur? Nej, det här är ingen fabeldjursserie. De är djur rakt av bara. Hundar och katter mest. Undrar vad Dorkin och Thompson sa på pitchmötet? ”It’s like Ghostbusters, but with dogs.” Geni.

Fortsätt läsa Beasts of Burden #1-2

Manus: Evan Dorkin
Illustration: Jill Thompson
Förlag: Dark Horse
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Long John Silver i Fantomen!

tisdag 24 november, kl 19:08 av 4 kommentarer

longjohnsilverI nya numret av Fantomen finns en riktigt trevlig överraskning. I nr 1/2010 kommer en ny fransk äventyrsserie, Long John Silver, att börja publiceras. Första delen, Lady Vivian Hastings, är på 58 sidor. Det finns även en andra del, Neptune, på 49 sidor. Upphovsmän är Xavier Dorison som även skrivit manus till Det tredje testamentet, Albumförlagets i mitt tycke bästa utgåva hittills, och Mathieu Lauffray. Den första delen utkom 2007 och den andra 2008, albumen har även getts ut i lite lyxigare utförande 2008 och 2009. Seriens hemsida finns här. Handling: Efter äventyret på Skattkammarön har Silver öppnat en krog i Bristol men när den sköna Lady Vivian Hastings söker upp honom för att leda sökandet efter staden Guyanacapacs rikedomar kan han inte stå emot. Silver ger sig ut på en sista resa, hans största äventyr. Förutom att serien verkar riktigt bra så är det kul att Fantomen-redaktionen satsar på en ny fransk serie. Det var inte igår de introducerade en ny fransk serie. Förhoppningsvis blir det inte den sista jubileumsåret 2010. I ett svar på förslag från läsarna i ett tidigare nummer berättade Gammelredax Ulf Granberg att han skulle kika närmare på bland annat följande serier: Lanfeust de Troy, Le Sang des Porphyre, Baker Street Boys, Biggles, Le Scorpion och Les Naufragers des Temps. Hoppet lever!

Skriv en kommentar
Recensioner

Dark X-Men #1

tisdag 24 november, kl 00:05 av 5 kommentarer

darkxmen1Mer impulsköp för min del! Den här gången blev det första numret av den fem nummer långa miniserien Dark X-Men, skriven av Paul Cornell och illustrerad av Leonard Kirk, båda okända namn för min del. Lite kort bakgrund: Dark X-Men är det mutantgäng som Norman Osborn startade upp i den enligt mig smått mediokra miniserien Utopia (här, här, här och här), och som helt enkelt består av de som hängde kvar efter det smärre fiaskot. Teamet, eller kvartetten som det faktiskt är, är en minst sagt rätt udda samling karaktärer:

Vi har kameleonten tillika forna terorristen Mystique, den depressiva mutantkopiatorn Mimic, superkraftknarkaren Omega (du kanske minns inlägget Vägen till Weapon Omega?) och det obehagliga psykopatgeniet Dark Beast. En rätt udda samling helt enkelt, alla med sin egen personliga anledning till varför de hänger kvar hos Osborn som ett andrahandsalternativ till hans primära ”hjältar” i Dark Avengers.

Handlingsmässigt så är Dark X-Men precis som Dark Avengers: Ares något av en positiv överraskning. Författaren Paul Cornell gör ett riktigt bra jobb med de udda och säkert inte helt kommersiellt gångbara karaktärerna, och ger dem här mer utrymme och personlighet än vad vi tidigare fått se av dem. Mystique är ju en klassisk karaktär som alltid legat någonstans i gränslandet mellan skurk och antihjälte, vilket hon gör även här, men i det här första numret så tycker jag att det är de tre andra medlemmarna som känns intressantast. Mimic är som sagt deprimerad och pågas av mörka framtidsvisioner, Omega blir helt knas av att använda sin mutantkraft och känns rätt labil, och Dark Beast, ja, han är helt enkelt en hyperintelligent sociopat. Man skulle lätt kunna dra paralleller till exempelvis Thunderbolts och Dark Avengers som även de är team bestående av rätt suspekta individer, men jag tycker att Dark X-Men lyckas stå bra på egna ben utan att försöka rida för mycket på vågen med superskurkar som agerar superhjältar. Mycket beror antagligen på att Cornell inte gör någon större grej av att vissa av medlemmarna har ett förflutet som superskurkar, utan fokuserar istället mer på att få in dem som ett team i en story som nog faktiskt kan visa sig bli riktigt intressant i kommande nummer. Rent visuellt så gör Leonard Kirk ett klart godkänt jobb med illustrerandet här, och tack vare det positiva helheltsintrycket så blir det för mig att lägga till även den här titeln till prenumerationslistan.

Manus: Paul Cornell
Illustration: Leonard Kirk
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Amazing Spider-man: Death and Dating

måndag 23 november, kl 18:32 av 0 kommentarer

Dags för ännu en TPB som samlar nya Amazing Spider-Man – #578-583 plus en Annual i den här volymen. Och fortfarande representerar Amazing bland det bästa i superhjältemainstream idag: det här är habilt hantverk som tillfredsställer både nostalgiker och nytillkomna, medan ingenting, vare sig illustrationer eller manus, sticker ut på något sätt. Detta är dock absolut inget dåligt. Om Amazing sätter någon slags standard för hur en mainstreamserie ska se ut så är det ett hälsotecken för den amerikanska serieindustrin.

Spider-Man Death and DatingMark Waids gästspel som författare öppnar med en scen som kan betraktas som typisk för nystartade Amazing (lite mer om detta i min tidigare recension här): Spidde sitter på en takkant och käkar kinamat i ösregnet, nödotorftigt skyddad av ett nät-paraply. Lappen i lyckokakan: ”Today is your lucky day”. Klockrent! I en fullsidesillustration utan tillstymmelse till action frångar Mark Waid och Marcos Martin kärnan i Spindelmannen: han är superhjälten med det vardagliga oflytet. Sen rasslar det på i samma stil i en historia (”Unscheduled Stop”) där vi får oss till livs en klassisk Spindelman-skurk (Shocker) och ett lika klassiskt Spindelman-äventyr (Spidde på uppdrag för att rädda en grupp civilister varav de flesta hatar honom och en bär på en viktig hemlighet). Bra action utan krav på läsaren, ren serieunderhållning när den är som bäst.

Fortsätt läsa Amazing Spider-man: Death and Dating

Manus: Mark Waid, Marc Guggenheim, Roger Stern, Dan Slott
Illustration: Marcos Martin, Mike McKone, Lee Weeks
Tusch: Andy Lanning
Färgläggning: Javier Rodriguez, Jeromy Cox, Dean White
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Jenseits (Jolies Ténèbres 1)

söndag 22 november, kl 19:53 av 9 kommentarer

jenseitsJenseits är en fransk serie som är tecknad i en gullig stil som för tankarna till Elsa Beskows Tomtebobarnen men med en handling som mer påminner om Flugornas herre. En flicka dör i skogen och hittas inte. Alla de varelser som haft flickans kropp som sitt hem är nu hemlösa. Det samhälle de levde i, flickans kropp, finns inte mer och de försöker ordna ett nytt samhälle och alla försöker hitta sin plats. I början hjälper de varandra men efterhand förändras de och grymheterna tar vid. Tecknarduon Kerascöet består av Marie Pommepuy och Sebastian Cossét. Av deras alster finns Dungeon: Twilight och Miss Don´t Touch Me utgivna av NBM. Fabian Vehlmann har skrivit manus till Spirou och Green Manor, den senare utgiven av Cinebook. Reprodukt som gett ut den tyska utgåvan är det kanske intressantaste tyska förlaget.

Fortsätt läsa Jenseits (Jolies Ténèbres 1)

Manus: Fabian Vehlmann
Illustration: Kerascoët
Förlag: Reprodukt
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Smallville: Absolute Justice Teaser

söndag 22 november, kl 10:41 av 3 kommentarer

Förra året fick vi se The Legion of Super-Heroes göra entré i TV-serien Smallville i avsnittet Legion som skrevs av Geoff Johns. Nu är det dags för Johns igen, men den här gången blir det en två timmar lång TV-film med titeln Absolute Justice och den här gången gäller det ytterligare ett superhjälte-team, Justice Society of America (JSA). Tre medlemmar av JSA (Hawkman, Dr. Fate och Stargirl) har varit klara sen tidigare och enligt den här teasern så kommer vi också att få se Green Lantern och Sandman. Rena julafton med andra ord för ett DC-fans. Enda minuset här är att jänkarna kommer att få se det här i januari medan vi här i Sverige antagligen kommer att få vänta tills någon gång till sommaren på att få se Absolute Justice.

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...