Här kommer ett riktigt scoop från oss på shazam.se. Någon dag efter recensionen av Beasts of Burden twittrade Evan Dorkin och tackade för det fina omdömet – han hade tydligen hittat recensionen online och sedan kört den genom Google Translate! En kort konversation via Twitter följde med resultatet att Evan Dorkin gick med på att intervjuas för shazam.se – och det blev ingen liten intervju heller. Därför har vi delat upp den i två delar,  del två kommer inom kort.

För den som inte hängt med så är Dorkin en av de mer namnkunniga indie-serieskaparna i USA med flera Eisners i bagaget. Han illustrerar för det mesta sina egna verk i en uttrycksfull, arg cartoon-stil, men skriver också manus som andra tecknar – så som t ex är fallet med Beasts of Burden. Förutom serier har han också skrivit mycket för TV (se wikipedia), ibland själv, ofta tillsammans med sin skriv/livspartner Sarah Dyer (mer info finns på deras hemsida). I den här intervjun pratar vi med Evan Dorkin om Beasts of Burden såklart, men också om den amerikanska seriebranschen i allmänhet och om skillnaderna mellan att skriva serier och att skriva för TV.

Välkommen Evan! Du har nämnt i tidigare intervjuer att du haft Jill Thompson i tankarna som illustratör till Beasts of Burden nästan från början. Övervägde du aldrig att illustrera själv när du kom på idén? Eller är BoB ett projekt du närmat dig mer som författare än illustratör?

Jag övervägde aldrig att illustrera den första Beasts of Burden-serienovellen själv, även om Scott Allie på Dark Horse Comics bad mig göra det. Jag hade kanske kunnat göra ett halvbra jobb om jag börjat på konstskola och haft tio år på mig. Vi kan väl nöja oss med att säga att min egen teckningsstil saknar den grace som våra historier kräver. Jag är tacksam att Jill Thompson ville vara med och när det gäller frågan om vem som är mest lämpad att teckna BoB tycker jag att resultatet talar för sig själv. Hennes stil är perfekt och fångar allt vi vill förmedla. Hon gör det otroliga troligt, man köper verkligen att hundarna och katterna är verkliga personer.

Hur arbetar du och Jill Thompson med Beasts of Burden? Har ditt manus detaljerade teckningsansvisningar, ruta för ruta, eller ger du henne mer eller mindre fria händer – eller nånstans mitt emellan? Hur kom ni fram till karaktärernas utseenden? Hur ofta pratar ni manus? Har hon någon input i skrivandet? Och så vidare.

Enkelt uttryckt så skriver jag manus och sen tar Jill över. För det mesta pratar vi om vad jag har tänkt mig så att hon vet vad hon kan vänta sig, och jag talar i förväg om om det är något speciellt som hon behöver samla bildreferenser för, som till exempel grodorna i #1 eller råttorna i #3. Ibland skickar jag en bildreferens för att tydligare visa vad/hur jag har tänkt mig, det gjorde jag med skogstjärnen i #2 till exempel. Men Jill vet vad hon gör. Jag försöker verkligen ha med mindre bildregi i mina manus än jag brukar eftersom Jill är ett proffs, jag behöver inte beskriva att en av karaktärerna ska se rädd ut om manuset tydligt ändå visar att det här är en situation där man blir rädd. Det händer ofta att jag skriver mycket bildregi och är väldigt detaljerad, men det är för det mesta inte nödvändigt och det händer att Jill tycker att jag styr för mycket. Jag är van att bara skriva för mig själv, och jag är väldigt strikt och precis när jag skriver manus. Fast det betyder inte att saker aldrig blir ändrade. Jill har ändrat flera saker, hon har förlängt vissa sekvenser, ändrat bildvinklar, komprimerat händelseförlopp  – jag har inget emot att Jill ändrar så länge historien berättas på ett bra sätt. Och det gör den, så vi har inte haft så många missförstånd oss emellan hittills. Om vi hamnar ”ur kurs” så brukar jag justera under textningen , jag lägger till lite dialog här och där så att det stämmer bättre överens med illustrationerna. Så brukar man göra med nästan alla serier.

Utseenden och karaktärsdesign har jag nästan helt lämnat till Jill. Jag beskriver karaktärerna i manus men för det mesta ser jag inte slutresultatet förrän jag får de färdiga sidorna. När vi gjorde de första fyra serienovellerna [se nedan, Henriks anmärkning] såg jag ingenting förrän Jill var helt färdig, och det har varit samma sak med de flesta sidor i den nya serien. Jag vill inte stå och titta över axeln på henne och jag vill att hon ska ha roligt, det är ganska kompakta och svåra manus det rör sig om så hon har nog med problem ändå – jag vill inte att hon ska behöva hålla sig till några detaljerade anvisningar om hur karaktärerna ska se ut. Särskilt inte när hon tecknar så fantastiskt! Vi har flera gånger pratat om idéer för några av karaktärerna, i ett fall skickade jag henne skisser eftersom jag hade en väldigt specifik idé om hur ett av monstren skulle se ut, men annars håller jag mig borta från hennes arbete. Ibland skickar Jill skisser i förväg, t ex av Getaway Kid och hans kattgäng och av skurken i #4, de behövde vi bara ändra på ytterst lite efter att vi diskuterat igenom illustrationerna.

Hittills har Jill inte skrivit något på BoB, men jag vet att hon vill göra en historia om när djuren åker på semester. Den idén är rätt bred för tillfället, men förhoppningsvis kan vi i framtiden sätta oss ned och skriva ihop något mer specifikt som passar ihop med vart serien är på väg. Jag har inget emot att samarbeta med Jill när det gäller skrivande, men just nu har jag väldigt mycket av det som ska hända i BoB klart i huvudet. Jag vill gärna göra en one-shot nån gång där Jill och jag kan hitta på gamla legender och berättelser som Wise Dogs berättar för en grupp valpar, det  kanske inte riktigt skulle passa i den värld vi skapat just nu. Om BoB går bra kan vi tänka oss att skriva berättelser utanför ”continuity”, t ex om Wise Dogs historia, eller om någon av katternas bakgrund, eller vad som helst. Just nu fokuserar vi på serien som den är och håller tummarna för att vi ska kunna berätta mer olika historier så snart som möjligt.

I en del tidigare intervjuer har du varit väldigt negativ mot den amerikanska seriebranschen, Tycker du att branschen är bättre idag? Bättre i fråga om kvalitet, i fråga om att locka nya läsare, i fråga om att använda online/digitalt på ett innovativt sätt?

Kreativt sett tycker jag seriebranschen är helt fantastisk idag. Det är en underbar tid att vara serieläsare: massor med bra nya grejor, massor med återutgivningar av klassiker, massor med manga, och mer och mer översättningar av serier från Europa och andra ställen. Serier som industri styrs tyvärr fortfarande av barn och barns smak – från förlagen och distrubutörerna ned till detaljhandeln och serieskaparna. Det är ”business as usual” (eller ”lack of business as usual” kanske är en bättre beskrivning…). Branschen har precis börjat fundera på hur man ska använda Internet, och hur man ska hantera att lösnummer är på väg bort allt eftersom samlingsvolymer blir mer och mer populära – men de som bestämmer tänker fortfarande väldigt kortsiktigt, det handlar om att krama ur den sista dollarn ur den minskande skaran av hardcore-superhjältefans. Det är kul att se att serieförsäljningen via Amazon går upp och att bibliotek och vanliga bokaffärer köper in serier igen. Seriemediet har i vissa kretsar ett rykte som ”coolt”, serier uppmärksammas i mainstreammedia och annan populärkultur på ett sätt de inte gjort förut. Många serieskapare har blivit rika på att lyckas skapa sig ett ”namn”, men i det stora hela är branschen väldigt marginell och okänd för en bredare allmänhet – oavsett hur många seriebaserade Hollywoodfilmer som görs. Om seriebranschen verkligen gick bra skulle det finnas mer än en distributör och det skulle öppna fler seriebutiker. Det finns så många städer och områden i USA där man inte har nån seriebutik över huvud taget. Fast de butiker som finns idag är mer professionella än någonsin. Jag önskar bara att det fanns hundra till! Jag har ingen aning om var branschen är på väg – jag önskar verkligen att seriebranschen vore bara hälften så hälsosam som seriemediet.

Vi tackar Evan Dorkin för den här gången –  intervjun fortsätter inom kort här på shazam.se med skillnader mellan TV och serier, inspirationskällor, samt Dorkins åsikter om andra kända serieskapare…

Trackback-adress