Jag hade inte sett eller hört något om Bryan J.L. Glass och Michael Avon Oemings serie Mice Templar 1: The Prophecy innan jag såg att Glass belönats med en Harvey för Best New Talent. Båda kreatörerna var helt okända för mig tidigare men Oeming har tecknat Red Sonja, Powers och Rapture. Även de okända för mig 😉 Möss som riddare gick iaf inte att motstå. Mice Templar 2: Destiny ges nu ut i lösnummer och lär samlas i hardcover och trade nästa år.

Mice Templar handlar om den unge musen Karic som tillsammans med sin kompis Leito drömmer om att bli en av The Mice Templar (min övers: Tempelmöss). Orden finns dock inte längre sedan inbördesstrider förött orden som numera är förbjuden och råttor jagar både överlevare och möss i allmänhet. Karic och Leito vill trots det som hänt bli tempelmöss och återigen försvara mössen och upprätthålla ordningen i The Dark Lands. Efter att råttor överfallit och bränt Karic by skadas Leito och Karics familj tas tillfånga. Karic får en vision och slår följe med en f.d. tempelmus som berättar för Karic att Karic är den utvalde som ska återupprätta Tempelmössen och befria alla möss från förtryck liksom den legendariske Kuhl-En, skaparen av Tempelmössen.

Det är inte bara loggan som för tankarna till Star Wars, en utvald ung mus tränas upp av en mästare med målet att befria världen från en förtryckare. Vår unge hjälte drivs till det genom ett brutalt överfall på hans by. En orden som lösts upp genom inre och yttre ränker och inte längre kan försvara de oskyldiga. En mörk och en god kraft strider om inflytandet över världen. Nu ska det sägas att den skiljer sig på en hel del andra saker, magin är mer närvarande här, det är inte sci-fi utan fantasy. Det finns ingen Yoda.

Oeming är en bra tecknare som tecknar mössen åt Hellboy-hållet, fast möss alltså. Både stridscenerna och sekvenserna med övernaturliga inslag är snygga och albumet har relativt fria paneler, de varierar från sida till sida vilket gör att berättandet aldrig blir statiskt. Någon större spänning infinner sig inte och inte heller någon riktig magi. Mice Templar är inte lika bra som jag trodde men det är en bra serie. Karic är en modig och engagerande mus. Det finns gott om ondska och korruption att kämpa mot och Glass har löst hur allting hänger ihop i The Dark Lands, dvs Skymningslandet,  på ett bra sätt. Mössen lever på natten för att undkomma sina naturliga fiender och väktare håller de som lever på natten och dagen åtskilda. Det finns en omfattande historik som klarlägger det hela ytterligare på slutet. En bra fantasyserie som förhoppningsvis blir ännu bättre i nästa volym.

Trackback-adress