Dungeon eller Donjon på franska är en satirisk och rolig (oftast) fantasyserie om fabeldjur och monster av fransmännen Joann Sfar och Lewis Trondheim. De står för manus och tecknar ibland själva men numera är det mest andra som står för teckningarna. Donjon är tänkt att vara en riktigt omfattande serie, det finns en del numrerad 106. Det finns dock inte så många ute än men visar iaf på hur många delar Sfar och Trondheim har tänkt sig. Amerikanska NBM ger ut serien på engelska och samlar då två album i varje utgåva. Hittills har de gett ut elva samlingar. Det enda jag hade läst av Donjon tidigare är de två album Komika gett ut på svenska, Ankhjärta och Slagsmålskungen som kom för ett par år sedan och fortfarande är tillgängliga. Jag har egentligen väntat på fler delar från Komika men när så Simon säger hyllade The Early Years kunde jag inte motstå ett köp.

The Early Years handlar om Dungeons tillkomst och huvudperson är Hyacinthe Cavallere som kommer till storstaden Antipolis för att bo hos sin farbror. Han dras in i intriger kring stadens tunnelbana och beslutar sig för att ädelt bekämpa brott. Man får följa hans äventyr och de händelser som obönhörligt leder till Dungeons skapelse.

Christophe Blain (Gus & His Gang, Isaac- the Pirate) står för teckningarna och de är som vanligt suveräna och tillför ytterligare en dimension till Sfar och Trondheims manus. Kvick dialog, sköna karaktärer och fart i teckningarna gör The Early Years till en riktigt bra läsupplevelse. Att följa Hyacinthes förälskelser och möten med lönnmördare (vilket kan vara samma sak) är väldigt underhållande. Miljöerna och atmosfären är också bra. Det finns inga större svagheter i de olika delarna. Däremot skiljer sig de tre första och den fjärde kraftigt åt. Den fjärde delen blir närmast chockartad läsning efter de tre första som trots en hel del död och andra moraliska otrevligheter är lättsam läsning som jag iaf förväntar mig av ett Dungeon-album. Den fjärde delen är grym och skildrar ett moraliskt förfall som en följd av en katastrof. Vår hjälte har gått från naiv till cynisk. Allt ackompanjerat av gråare och tyngre färger som skapar en otäck atmosfär. Sammanfattningsvis är de två volymerna riktigt bra och en lysande introduktion till nyare franska serier.

Trackback-adress