Slutet är här. För Warren Ellis No Hero alltså. Det har varit en spännande och intressant resa genom den här seriens sju nummer, och som jag påpekat tidigare så har det varit rätt svårt att se vart Ellis egentligen har varit på väg med hela den här vridna antihjälteskildringen. Tempot var relativt långsamt i de fyra första numren för att sedan axa upp till halsbrytande berg-och-dalbanehastighet genom de tre avslutande. Apropå halsbrytande så är det även rent bokstavligt talat i det sjätte och i det här sjunde numret. Kort sagt, gillar du extremvåld, blodkaskader, avknäckta kroppsdelar och utslitna ryggrader monterade som penisproteser så är det här serien för dig. Föredrar du mer pacifistiska lösningar på världsproblem så ska du nog hålla dig väldigt långt bort, för det här är ett rent frosseri i avancerat övervåld. Med det sagt så hoppar vi raskt vidare till själva handlingen och den berättarmässiga finalen på No Hero.

Med fritt spelrum att göra precis vad som helst så känns det lite som att Warren Ellis mot slutet faktiskt spårat ur en aning med No Hero när det kommer till berättandet. Det explicita övervåldet går ärligt talat lite över gränsen och känns tyvärr så pass omotiverat och nästan sjukligt att det bitvis hamnar i vägen för själva storyn. Handlingen som genom nummer 1-5 varit smygande och rätt obehaglig med hemlighetsmakeri och en massa ugglor i mossen gör en plötslig tvärvändning och introducerar en helt ny premiss som ställer allt som skett tidigare på kant. Det är egentligen ingen dålig tvist, men det är lite så att man nästan känner sig lurad efter att följt ”originalhandlingen” genom merparten av storyn. Överraskad blir man hur som helst. Känns även lite som att Ellis glömt bort sin egen tagline How much do you want to be a superhuman? Mitt i alla tvister och det konstanta extremvåldet så försvinner nämligen den mer fundersamma tonen, och betraktelsen av den moderna superhjälten får ge plats för mer actionbetonad avslutning. Dock: Den absoluta finalen och den här seriens allra sista sida räddar det mesta, och som helhet sett så skulle jag vilja säga att No Hero definitivt är en läsvärd och underhållande superhjältetolkning à la Warren Ellis. En samling lär vara på gång nu inom en snar framtid, så köp den om du missat lösnumren. Nämnde jag förresten att den här serien innehåller en utsliten ryggrad monted som en penisprotes?

Trackback-adress