Den här inbundna kolossen på 768 sidor samlar Invincible #1-24, #0, Free Comic Book Day 2004 plus över 150 sidor av skisser, omslag och manus. Med andra ord så tar det en bra stund att ta sig igenom volym 1 av The Complete Invincible Library, och det känns inte helt lätt att få till en detaljerad recension som lyckas sammanfatta allt som sker genom den här seriens 25 första nummer. I och med det så skiter jag i det helt och hållet och kör helt enkelt en lista över det som gör den här samlingen och Invincible i allmänhet till en fruktansvärt bra superhjälteserie:

1. Samlarbånge: Den här volymen är FET. Den är inte bara på 768 sidor, den är även i ett extra stort format tryckt på högkvalitativt glansigt papper och kommer med ett riktigt nice kartongfodral. Den andas helt enkelt kvalitet inifrån och ut och är ett väldigt trevligt inslag i hyllan. Den är till och med så fin att min sambo låter mig ha den i bokhyllan i vardagsrummet. Det ni.

2. Populärkulturella referenser: Robert Kirkman låter sig uppenbart inspireras av och lånar friskt från andra serier och filmer, men det känns aldrig som att han gör det för att åka snålskjuts på andras framgångar. Vi har exempelvis The Guardians of The Globe som är en mer eller mindre exakt kopia av DC:s Justice League of America, Vulture-look-a-liken Bi-Plane, The Lizard League som liknar skurkorganisationer som Hydra (Marvel) och/eller Cobra (G.I. Joe) och mycket mer, men allt känns väldigt kul och fyndigt med en personlig tvist.

3. Stilrenhet: Illustratörerna Cory Walker och Ryan Ottley tecknar med en distinkt och stilistisk stil som trots sin nästan minimalistiska känsla skänker rätt tonalitet till Kirkmans manus. Det här är inte en serie med fokus på detaljporr, men det är heller aldrig slarvigt eller fattigt. Snarare tvärtom. Invincible har helt enkelt en distinkt look som för min del känns helt i linje med berättandet och de karaktärer som Kirkman presenterar.

4. Persongalleri: Omni-Man, Atom Eve, Mauler Twins, Angstrom Levy, Monster Girl och inte minst Invincible själv – det här är bara ett litet axplock av alla de fantasifulla karaktärer som den här serien kryllar av, och trots det massiva och ständigt expanderande persongalleriet så lyckas Kirkman ge alla en egen identitet och det utrymme de behöver för att kännas intressanta. Kanske låter lite klyschigt, men det känns verkligen som att Kirkman etablerat ett helt eget serie-universa i och med den här titeln (trots att den faktiskt rent tekniskt ingår i Images standard-kontinuitet med exempelvis Spawn, Youngblood etc).

5. Drama: Det finns mycket av det mesta i den här serien, men det som det finns allra mest av är nog ändå drama. Utan att spoila grundhandlingen så kan jag lugnt säga att Mark Graysons aka Invincibles relation till sin far Omni-Man är något av det mest dramatiska jag läst, och trots att det finns en hel del komik i Invincible så löper det ständigt en allvarlig och känslomässigt stark röd tråd genom hela huvudstoryn. Lägg till det Marks slit för att klara av studier och en ovetande flickvän samtidigt som han beskyddar jorden från galaktiska erövringar och random superskurkar så har vi en aldrig sinande källa till intriger och nya problematiska situationer. Kort sagt så vill man helt enkelt bara läsa mer hela tiden.

6. Balans: Humor, action, kärlek, dramatik och övervåld levereras här om vartannat i ett precis lagom tempo, och det känns lite som att Robert Kirkman hittat ett hemligt recept just för den perfekta seriebalansen. Det här gör att Invincible som serie känns klassisk och mogen samtidigt som den även känns modern och ungdomlig. För att dra en parallell till filmens värld så tycker jag att man kan likna Invincible med det George Lucas lyckades göra med sin första tre Star Wars-filmer: Det finns en allvarlig intrig av galaktiska proportioner som fungerar som en plattform för ett gäng individers personliga utveckling och relation till varandra.

Sammanfattningsvis så är Invincible i grunden en serie om och med trikåklädda superhjältar, men under den spandexklädda ytan så finns det så mycket mer att ta del av, och jag är rätt övertygad om att i stort sett alla som uppskattar bra serier i någon form kan ta till sig och gilla Invincible. Det är helt enkelt snyggt, smart, kul, välproducerat och engagerande på samma gång. Läs även Johans tidigare recension av Invincible – Ultimate Collection Vol. 1 som då alltså består av första halvan av Library, Vol. 1.

Trackback-adress