Argh, jag har suttit och tittat på det här inlägget i uppåt en vecka utan att egentligen komma någonstans. Hade en förhoppning att det till slut skulle skriva sig självt, men efter ett par dagars väntan så verkar det liksom inte göra det. Ämnet är hur som helst Green Lantern, och då närmare bestämt hardcover-samlingen kallad Rage of The Red Lanterns. Varför det nu skulle vara så svårt att skriva något om Rage of The Red Lanterns har jag själv svårt att förstå, för det är utan vidare omskrivningar en svinbra serie. Kanske till och med det bästa sedan författaren Geoff Johns rebootade hela Green Lantern-universat i och med sin Green Lantern: Rebirth. Med detta sagt gör vi väl helt enkelt ett försök att summera vad som gör det här till en bra serie.

1. Jag tror att i princip vem som helst som gillar superhjälteserier skulle kunna plocka upp Rage of The Red Lanterns. Till skillnad mot exempelvis Battle for the Cowl: The Network (som jag ju fick mig en rejäl avhyvling för) så har Geoff Johns förmågan att på väldigt kort tid skapa en känsla för och en relation till i princip varje karaktär i Green Lantern-universat. Visst, det är sant att man kanske inte ska förvänta sig att varje nummer av en serie ska fungera som en introduktion till helt nya läsare. Jag tycker dock att det finns en stor skillnad i hur manusförfattare jobbar där. The Network exempelvis är uppenbarligen riktad mot folk som känner till Oracle och gänget runt henne, och författaren tar lite för givet att jag som läsare förstår vem som är vem och varför de agerar som de gör. Geoff Johns däremot har med sitt berättande i Green Lantern som sagt förmågan att på bara ett par bildrutor summera vad som hänt och vad som är på gång, och ger mig som läsare på så sätt en snabb men tydlig summering av det övergripande läget.

2. Det är extremt storskaligt och många karaktärer utan att kännas spretigt. Hal Jordan, Sinestro, The Lost Lanterns, Atrocitus, Carol Ferris, Guardians of the Universe – det här är bara ett axplock av alla de personer och faktioner som inte bara gästspelar utan har centrala roller i Johns berättande, som inte på något sätt är blygsam. Här räcker det inte med hot mot Metropolis, jorden eller ens galaxen, utan här är det hela universum som gäller, och med de olika scenarier och trådar som börjar stråla samman här så känns det som att det verkligen är upplagt för något helt sjukt spektakulärt när allt fallit på plats. Vi får väl se vad det blir av det här i pågående Blackest Night, men fram till och med den här samlingen så är iallafall Green Lantern en av de maffigaste och bättre scifi/superhjälteserierna jag läst.

3. Det som främst driver Green Lantern framåt och gör det till en så engagerande serie är alla de minnesvärda och starka personligheter som medverkar. Det finns alldeles för många för att lista upp alla här, men de mest framträdande i Rage of The Red Lanterns är huvudpersonerna för respektive kraftfärg, det vill säga Hal Jordan för grönt, Sinestro för gult, den rasande Atrocitus för rött och den hoppfulla Saint Walker för blått. I perferin anar vi här de kvinnliga kärlekskrigarna Star Sapphires, suspekta planer från The Guardians, obehagliga The Alpha Lanterns och de nya färgerna orange och svart. Det som gör det hela ännu mer intressant är att man inte riktigt vet vilken färg som har ”rätt” när det kommer till kritan. Kort sammanfattat: Spännande!

Avslutningsvis, har du ännu inte läst Green Lantern överhuvudtaget så skulle jag rekommendera dig att börja med Green Lantern: Secret Origin som lägger grunderna för i princip allt som händer i den här volymen, och efter det så kommer du (som jag) troligtvis att vilja läsa den igenom alla GL-volymer fram till och med den här. Jag tror inte att du skulle bli besviken. Har du läst GL sedan tidigare och gillat vad du läst så kommer du garanterat att gilla det här också. Det är tight berättat och snyggt tecknat från början till slut. Stark fyra!

Trackback-adress