Här kommer teasern för Warren Ellis’ animeversion av Wolverine som visats på SDCC. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka, Det ser ju fränt ut, men det känns ändå inte riktigt rätt. Kan inte riktigt säga varför.
Iron Man känns bättre. Men jag är ändå inte helt såld. Överlag har jag alltid haft det lite svårt med Marvels animerade versioner av sina karaktärer. Kanske är det därför.
Marvel hade i fredags morse (lokal tid) sin X-men-panel under Comic-Con i San Diego. Under panelen kom det fram en hel del intressanta nyheter. Jag kommer här att gå i genom två de största nyheterna.
Crossovern Utopia i Dark Avengers och Uncanny X-men för sin fortsättning i arcen Nation X i Uncanny X-men #516. Vad Nation X egentligen kommer att handla om är ännu hyfsat okänt och författaren Matt Fraction har väldigt vag i vad han sagt om arcen. Vad som dock är känt är att Magneto kommer att göra comback — med återställda superkrafter. Tyvärr verkar både Greg Land och Terry Dodson fortfarande vara kvar som illustratörer för titeln. Personligen hade jag gärna sett förändring där. IGN har en längre intervju med Fraction här.
I oktober kommer Necrosha, en crossover i X-force, New Mutants och X-men: Legacy. Författaren till X-force Craig Kyle säger: ”This is an opportunity to bring back character’s that’s been lost to us. Some of them that we’ve killed” och ”16 million mutants will be brought back in Necrosha”. Hmmm… Är det döda mutanter som kommer att återuppväckas, eller är det mutanter som får tillbaka sina krafter sedan att blivit av med dem i M-day? Jag hoppas på det senare. Det skulle kännas lite väl mycket som en Blackest Night ripoff annars. Crossovern kommer att starta med en one-shot, men upptakten kommer att ske redan in X-force #18.
Om du vill veta mer så finns två intressanta artiklar om panelen på CBR och Newsarama.
En nyhet från Comic-Con International: San Diego 2009: Sex av de sju skaparna av 90-talets Image Comics strålar samman och gör en gemensam serie för lansering i november. Jim Lee vill tydligen inte vara med (eller får kanske inte, i och med att han så vitt jag vet är kontrakterad av Wildstorm DC). Image United, som serien alltså kallas, kommer att bestå av ett team bestående av Todd McFarlanes Spawn, Marc Silvestris Witchblade och Cyberforce, Erik Larsens Savage Dragon, Rob Liefelds Youngblood, Jim Valentinos Shadowhawk och någon ny snubbe kallad Fortress från Whilce Portacio. För storyn står Robert Kirkman, som är mest känd för Invincible och zombieeposet The Walking Dead. Det som gör det här rätt intressant är att varje serieskapare här tecknar sina egna karaktärer, så att varje panel blir en mix illustrerad av upp emot sex personer. Upplagt för skitdålighet alltså, men jag gillar ändå idén. Kolla några preview-paneler nedan och se själv. Klicka för större versioner.
Jag var rätt positivt inställd till teasernumret av Marc Guggenheims Resurrection. Efter att ha läst de två efterkommade numren är jag inte riktigt lika imponerad längre. Det är inte det att det är en dålig serier. Men har man läst The Walking Dead så känns det som att man redan har läst den här serien. Förutom att det saknas egentliga zombies. I övrigt är likheterna lite väl slående. Den spänning som fanns i teasern och som fick mig nyfiken på serien är helt borta. Istället är det trögt och långsamt och på två nummer händer inte särkilt mycket. Vi får följa ett gäng individer som försöker överleva i en postapokalyptisk värld. Efter att jorden under 10 år varit ockuperad av utomjordningar, s.k, ”The Bugs”, kryper de få överlevande människorna fram ur urderjordiska skyddsrum och ruiner efter att invasionstyrkan gett sig av. Bara för att möta en hård värld fylld av zombieliknande medicinska experiment som lämnats kvar av The Bugs, eller kringdrivande vägpirater kallade ”Road Agents”. Jag gillar själva grundidén. Problemet är bara att Guggenheim inte gör något vettigt av den. Han har egentligen bara apat efter Robert Kirkmans ovan nämnda The Walking Dead men bara bytt ut scenariot.
Men det stora problemet är inte att Guggenheim plagierar Kirkman utan att det faktiskt inte händer något nämnvärt intressant på hela två nummer. Folk försöker ta sig från punkt A till punkt B. Folk dör. Folk tycker olika om saker. Folk kommer fram till punkt B. Rätt trist. Vill du läsa en bättre Walking Dead kopia så rekommenderar jag att du läser Garth Ennis’ fullständigt politiskt inkorrekta och köttiga Crossed istället.
Jag har ändå en förhoppning om att Resurrection kan utvecklas sig till att bli något bättre. Det finns en del lösa trådar som inte fått en förklaring ännu och som känns intressanta. Jag hoppas att Guggenheim kan ta vara på dessa och göra något bra av detta.
Manus: Marc Guggenheim
Illustration: Justin Greenwood
Tusch: Justin Greenwood
Färgläggning: Dave McCaig
Förlag: Oni Press
Betyg: 2/5
Den här recensionen är något försenad, men bättre sent än aldrig som man säger…
Äntligen! Äntligen är det så dags för Blackest Night att på allvar göra entré i DC-välden, och vilken entré sedan! Förra veckan gav jag Green Lantern #43 full pott i betyg och undrade lite försktigt om Geoff Johns skulle kunna hålla samma höga nivå och kvalité även under själva Blackest Night. Svaret på den frågan blir, trots att detta ändå bara är första numret, ett stort JA!
Johns visar än en gång att han har en närmast unik förtåelse för den värld som DC Comics hjältar lever och verkar i och leverar här några riktigt fina, gripande ögonblick sida (Barry Allens reaktion när han får höra vilka hjältar som dött sedan han själv dog.) vid sida med några riktigt obehagliga (Ralph och Sue Dibneys återkomst). Allt detta i en historia med ett ordentligt driv och högt tempo.
Ivan Reis är som vanligt på topp när det gäller illustrationerna. I min mening är han född att illustrera Green Lantern-historier. Det är riktigt snyggt och mycket svärta och skuggor, mer än vanligt tycker jag, men det funkar utmärkt med tanke på att Blackest Night är en väldigt mörk historia.
För min del så raderade Blackest Night #1 mina sista tivel på att Blackest Night skulle bli ytterligare en av dessa events som verkar lovande i början men som senare visar sig falla lika platt som en pannkaka. Jag tror att Blackest Night kan bli det bästa event som DC Comics publicerat på mycket länge!
Manus: Geoff Johns
Illustration: Ivan Reis
Tusch: Oclair Albert
Färg: Alex Sinclair
Förlag: DC Comics
Betyg: 5/5
New Mutants fortsätter i det här tredje numret att kämpa mot den psyksjuke Legion (som lär ha över 1000 multipla personligheter), och för min del är det tyvärr bara att konstatera att den här serien tyvärr fortfarande är rätt medioker. Jag antar att det är meningen att det här ska kännas väldigt spännande, men varken storyn eller karaktärerna känns intressanta här. Anar en möjlig gömd potential bakom Wells och Neves New Mutants, men än så länge är den som sagt väldigt gömd. Dock, slutscenerna där Illyana Rasputin börjar veva loss ordentligt med sitt demonsvärd är rätt fräcka, och förhoppningsvis så kan det kanske öppna för bättre grejer från och med nästa nummer. Om inte så är jag rädd att New Mutants kommer att behöva försvinna från min prenumerationslista.
Manus: Zeb Wells
Illustration: Diogenes Neves
Förlag: Marvel
Betyg: 2/5
Nyligen avslutades Warren Ellis’ första arc, Ghost Boxes, i Astonishing X-men. Numren var ständigt försenade men Simone Bianchis illustrationer gjorde att det alltid kändes värt att vänta. Astonishing var enligt mig den bästa x-titeln som släpptes under 2008/2009. Att Bianchi inte skulle fortsätta och att Phil Jiminez skulle ta över har varit känt ett tag. Nu har solicitations för oktober släppts och den nya arcen Exogenetic beskrivs så här:
Abigail Brand, director of S.W.O.R.D., has been in some sticky situations, and she isn’t the type who asks for help to get out of them. But when you’re careening towards Earth in the cockpit of a damaged spaceship after being attacked on an exploding asteroid 7.5 million miles from Earth… it’s time to call the X-Men. They might not have much of a plan, or much of a chance, but that’s certainly never stopped them before. Superstar artist Phil Jimenez joins writer Warren Ellis for the second arc of the mind-bending ongoing series!
Titeln Exogenetic känns både väldigt spännande och Ellisk. Som vanligt när Ellis är inblandad så utfärdas stor peppvarning. Så, Seriepepp!
OK, lite gamla men ändå väldigt intressanta nyheter. Alla seriebloggares favorit-omnibus verkar ha en volym nummer två på gång. Enligt amerikanska Amazon så släpps samlingen med det långa namnet, Captain America: The Death Of Captain America Omnibus HC, den 2 december och kommer att samla Captain America #25-42. Inte riktigt lika fläskig som föregångaren, men ändå 480 härliga sidor. För manus står som vanligt Ed Brubaker, och för illustration; Steve Epting, Mike Perkins, Butch Guice, Robert de la Torre och Luke Ross. Så nu vet du vad du ska önska dig i julklapp. Eller köpa till dig själv. Amazon-sidan hittar du här.
Sitter i gamla hemorten och skriver på en laptop som måste vara från mellankrigstiden, så det blir ingen fancy bilduppladdning eller så den här gången. Kanske i och för sig är lika bra. No Hero #6 är nämligen den brutalaste och grisigaste tidning jag läst. Jag lovar, om mina föräldrar hade sett något liknande det här i min seriesamling när jag var i de yngre tonåren så hade de garanterat eldat upp hela min samling och aldrig någonsin låtit mig läsa en serietidning igen. Jag har ju tidigare efterlyst lite mer action i No Hero, särskilt när vi nu börjar närma oss slutet. I det här numret så hör gud bön, och detta med råge. Vår volontärhjälte Josh får nu äntligen reda på vad Carrick Mastersons Frontline egentligen är för sorts organisation, och vi kan väl lugnt konstatera att han inte är helt nöjd med de svar han får. Ben bryts och blod sprutar. Ska bli intressant att se om Warren Ellis klarar av att ta den här serien i mål med flaggan i topp i nästa avslutande nummer eller om det blir platt fall. Känns som att det kan svinga åt båda håll, men det här numret lovar för en spektakulär final, säkerligen fylld av övervåldsamma vidrigheter. Superhjältande har sällan framställts så här oattraktivt, och jag gillar det.
!!!— SPOILER ALERT —!!!
Apropå griseriet: Scenen på sista sidan när Josh slitit ryggraden ur Redglare och monterar den på sig själv som en gigantisk erigerad penis, då går det fanimig nästan för långt. Det är helt utan tvekan den mest störande scen jag någonsin sett i en serietidning, alla kategorier. Om du inte gillar tanken på en strap-on tillverkad av en nyligen utsliten ryggrad, läs inte den här tidningen. Jag hoppas verkligen att vi slipper se Josh använda sitt nymonterade instrument på någon/något i sjunde och avslutande numret, men efter det här så känns det som vad som helst kan hända.
Manus: Warren Ellis
Illustration: Juan José Ryp
Förlag: Avatar Press
Betyg: 4-/5
Griserifaktor: 6/5
För er som av någon anledning missat denna serie av Ed Brubaker och Sean Philips. En serie som både Johan (#1 och #2) och jag (#1) skrivit om tidigare. Näst sista numret av 6 dök upp nu i veckan och är ett av de starkaste hittills. I Incognito har Brubaker blandat den noir han tidigare använt i serien Criminal med ren superhjälteserie. Utan att förväxlas med de noir serier Marvel släppt under våren och sommaren under namnet Marvel Noir. I detta femte nummer börjar vi närma oss upplösningen och en hel del saker börjar falla på plats. Sista numret är beräknat att komma ut den 26:e augusti. Det kan alltså vara en bra idé att hålla ögonen öppna för en samling under slutet av året för er som föredrar samlingar framför lösnummer. Incognito är enligt mig en av de bästa serierna som givits ut under 2009.
Manus: Ed Brubaker
Illustration och tusch: Sean Philips
Färgläggning: Val Staples
Förlag: Icon
Betyg: 4++/5
