Kollar på man på omslaget till det här numret så är det nog lätt att tro att det nu är dags för Norman Osborn att få ett återfall som Green Goblin, men det ser ut att dröja ett tag till innan det är dags för det. Det är ju dock allmän kännedom att Osborn, som nu är en av Amerikas allra mäktigast män, tidigare varit en psykopatisk mördare iklädd grönlila trikåer och trollmask, vilket han i det här numret uttalar sig om i en öppenhjärtlig(?) intervju på nationell TV. Brian Michael Bendis gör enligt mig ett riktugt bra jobb med en så pass komplex karaktär som Norman Osborn. Det hade antagligen varit väldigt lätt att låta honom vara en maktmissbrukande fascist med en ondskefull agenda i bakfickan, men i Dark Avengers så får man då och då känslan av att han faktiskt försöker göra något bra. Det kommer att skita sig kapitalt förr eller senare, det vet man ju, men Bendis bjuder på en underhållande resa dit.

Utöver TV-intervjun så får vi följa resten av Dark Avengers – Ares, Moonstone, Bullseye, Venom, Marvel Boy, Daken, Sentry – när de chillar på högkvarteret efter dusten med Morgana Le Fay i Latveria. Ares får här för första gången i den här serien ta en aning mer plats när han lackar ur på de nya medlemmarnas bristande ambition och hjältetendenser och avslutar sitt resonemang med att bitchslappa Bullseye mitt framför ögonen på de andra, och visar i meningsutbytet nedan att merparten av Avengers inte har särskilt mycket att komma i jämförelse med en urlackad god of war. Även den psykiskt labile Sentry med sin ”power of one million exploding suns” är i en klass för sig, och övriga Avengers börjar bli riktigt nervösa över vad han kan komma att ta sig för. Det här numret är relativt befriat från action, men är trots (eller kanske tack vare?) bristen på slagsmål det bästa numret av Dark Avengers sedan #1. Bra intrig, humoristiskt, snyggt och lovande inför kommande nummer.

Klicka för stor.

Författare: Brian Michael Bendis
Illustratör: Mike Deodato Jr.
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5

Trackback-adress