Att det pågår en crossover som heter Messiah War just nu har säkert en hel del av er läsare redan snappat upp. Crossovern är en fortsättning på crossovern med det liknande namnet Messiah Complex från några år tillbaka. Det har inget med Jesus Kristus att göra utan messias syftar på Hope, det förstfödda mutantbarnet sedan M-day då majoriteten av jordens alla mutanter blev med sina krafter. Och allt sedan dess har Bishop, mutanten från framtiden, klandrat det lilla flickebarnet för den dystopiska framtid han kommer ifrån. Så mycket att han flera gånger försökt mörda henne. Bishop, tidigare en fullvärdig medlem av X-men, har den senaste tiden målats upp som en fullblodig psykopatisk mördare. Miniserien X-Men: The Times & Life of Lucas Bishop ger dock en annorlunda bild av Bishops beteende.
Det tredje och sista numret av den här miniserien är också det bästa av de tre. De två tidigare numren har skildrat Bishops barndom i den avlägsna framtid han kommer ifrån. Både dessa har varit väldigt bra och gett en djupare bild av den karaktär som det senaste året varit den store antagonisten i Marvels mutant-titlar. I detta nummer har han slutligen kommit till vår ”nutid” och ansluter som medlem i X-men. Detta hände egentligen i Uncanny X-men 282 från 1991 — därav detta nummers hyllningsomslag. Genom åren blir han mer och mer övertygad över att han kunnat förhindra den framtid han kommer ifrån genom sina handlingar i vår tid. Men när muntantflickan Hope föds inser han att framtiden är omöjlig att påverka. När han även inser att ingen kommer att lyssna på honom ser han sig tvingad till att ta saken i egna händer för att ändå försöka förhindra att den framtid han kommer ifrån. Enda utvägen är att döda barnet. I Bishops framtid är Hope den mutant som slutligen ser till att mutantsläktet förslavas. På vilket sätt är fortfarande okänt och kommer säkert att avslöjas i någon av Marvels x-titlar den kommande tiden.
Illustratören Larry Stroman är en stor anledning till att jag gillar den här serien. Han har tidigare tecknat några nummer av X-factor. I de tyckte jag inte riktigt att han kom till sin rätt. The Times & Life of Lucas Bishop passar honom mycket bättre. Jag tror att den lite alldagliga miljö som X-factor utspelar sig i inte riktigt passade honom lika bra som den högteknologiska framtid som skildras i denna serie. Hans stil påminner en del om Todd McFarlane, men utan att vara allt för mycket en plagiatör. Stroman tecknar i en rätt karakteristisk stil där kroppar och ansiktsuttryck ofta är stark överdrivna. I kombination med tuschning tycker jag att det ser mycket bra ut.
Som jag skrev i recensionen av det första numret så är det här verkligen inte en serie för alla. Man skulle kunna se det som en intressant sidohistoria för de mest initierade. Men om man som jag är väldigt förtjust i Marvels olika mutanter så tycker jag absolut att man ska läsa den.
Manus: Duane Swierczynski
Illustration: Larry Stroman
Tusch: Mark Farmer och Robert Stull
Färgläggning: Thomas Mason
Förlag: Marvel
Betyg: 3++/5
