På SPX nyligen passade jag på att skaffa en del typ av serier som jag vanligtvis inte brukar köpa. Bland annat det senaste albumet från det svenska independentförlaget Albumförlaget. Albumförlaget fokuserar på franska albumserier och drivs av Jonas Andersson, en otroligt trevlig kille som gör det helt och hållet på sin fritid. Sånt är givetvis beundransvärt och ska uppmuntras.

Ett av de album jag köpte, Zorn & Dirna, är ett klassiskt fantasyäventyr tecknat i vad jag har förstått vara typisk fransk stil. Det hela handlar om en värld där döden fångats i en spegel och inte längre kan skörda själar. Men det innebär inte att allt är happy dory och att alla går runt och är odödliga och glada. Nej de åldras som vanligt och ruttnar slutligen sönder. För att världen inte ska överbefolkas av stinkande zombies skickas gamlingarna till valsverken för att halshuggas. På så sätt frigörs deras själar och tar besittning den bödel som utför halshuggningen. Jo, det är precis så krystat som det låter. Lite som något gammalt Drakar och Demoner-äventyr från ungdomen. Men det här är ju fantasy så på något sätt kommer Zorn & Dirna undan med det. I den här världen växer syskonen Zorn och Dirna upp. De två barnen har den unika förmågan att när de tillsammans rör vid en levande varelse och koncentrerar sig så kan de med sin beröring döda varelsen på riktigt och fria själen från bandet till jordelivet. Två nyttiga små rackare i en värld där själva döden är död.

Serien är som sagt tecknad i klassisk fransk äventyrsstil. Tittar man enbart stilen så skulle man lätt kunna tror att serien riktar sig till barn. Det är rätt gulligt och lite cartoonisch. Men det här är långt ifrån en barnserie. I alla fall när det gäller det grafiska våldet och det grova språket. Människor klyvs itu på ett högst visuellt sätt så att inälvor och annat skvätter. Förruttnade människor driver runt sätter skräck i de ännu unga och fräscha. Gamlingar skriker ut sin dödsångest när de väntar på sin död i valsverken. Temat är med andra ord rätt mörkt och dystert. Det blir på så sätt en rätt intressant konflikt mellan yta och innehåll, även om jag tror att serien hade blivit bättre i sin helhet med en lite råare visuell stil.

En annan sak som stör är att det extremt mycket handling är inproppad på albumets 48 sidor. Ibland går det så svindlade fort att det går ut över berättelsen. Nya bikaraktärer introduceras på löpande band utan att det riktigt ges någon förklaring varför, eller vad deras bakgrund och motivering är. Följden blir att bikaraktärerna ofta tappar i trovärdighet och mest finns med i berättelsen driva handlingen framåt. Serien hade mått bra av ett lugnare tempo där alla karaktärer hade fått mer tid att presenteras och utvecklas.

Men även om jag låter negativ såt tycker jag ändå att det här är en väldigt trevlig serie. Det är vackert tecknad, även om stilen inte riktigt passar mig, och framförallt otroligt vacker färglagd. Zorn & Dirna lider av en hel del brister men sammantaget är det en riktigt trevlig upplevelse att läsa den. Jag kommer utan tvekan att läsa de kommande tre (?) delarna. Jag kan absolut rekommendera den till er som vill testa något annat än alla de amerikanska superhjälteserier som vi annars oftast skriver om. Dessutom tycker jag att du ska stödja oberoende förlag som vågar satsa på att ge ut franska serier i Sverige.

Givetvis läser du även Rikards recension av Zorn & Dirna på Weltklasse Serier

Manus: Jean-David Morwan
Illustration: Bruno Bessadi
Tusch: Vincent Trannoy
Färgläggning: Color Twins
Förlag: Albumförlaget
Betyg: 3+/5

Trackback-adress