Jag spinner vidare lite på Ferdinands föregående inlägg. Claremont och Cockrum funderade som sagt på att steka Wolverine som karaktär, men John Byrne kämpade för att få behålla honom i Uncanny X-men. I Uncanny X-men #133 från 1980 vände allt. Mitt i pågående Dark Phoenix Saga så har X-men besegrats och förnedrats av Hellfire Club. Den enda som finns kvar är en överförbannad Wolverine, som med utfällda klor klöser sig hela vägen från avloppssystemet genom ett otal henchmen till Hellfire Clubs innersta kretsar och sina tillfångatagna kollegor. Dagen är räddad, väldigt många har dödliga skärsår och Wolverine är den stenhårda hjälten på allas läppar. Resten är som man säger, historia.
Oj, just den serierutan kan vara ett av de viktigaste ögonblicken i Marvels historia. ”Okay, Suckers..”
Det slutade i överanvändning av figuren, folk ledsnade på det med.
Hade han dött hade de ändå återuppväckt honom senare, det är Marvel vi diskuterar.
Tänk Wolverines första framträdande i Hulk. En liten ilsken kille med klor. Vem hade trott att han skulle bli en ikon? Eller är han det?